Recension: One of the Boys (säsong 1)

Att danskar är märkliga är inget nytt, men att en grupp niondeklassare har någon sorts tävling om att vara den manligaste mannen är ändå märkligt till och med för att vara smörrebrödsätarna. Om det är baserat på en verklig tävling sägs dock inte. Niondeklassarna från en liten stad i Danmark åker alltså ut till skogen för att vara med i en traditionell tävling. En sorts mandomsturné som ska förvandla pojkarna till män. Självklart går alla killarna igång på detta.

Eller ja, inte riktigt alla. 16-årige Lau ställer sig tveksam till det hela, även om hans pappa tydligen vann tävlingen när han var en liten testosteronstinn tonåring. Att han inte riktigt bryr sig om tävlingen går dock inte hem hos de övriga killarna i gruppen, som direkt börjar pika honom. Som alla tonåringar gör han trots det allt för att passa in i gruppen – oavsett om det handlar om att dricka öl eller vara taskig mot gruppens enda snälla person.

Danskarna fegar ur och besviker

Senaste åren har danskarna varit förknippade med starka serier och produktioner som inte är rädda för att gå på djupet eller visa mörker. Viaplays danska serie Pojkar är kanske exemplet som står närmast när det kommer till One of the Boys. Där var de danska serieskaparna precis så där gränslösa och otyglade som danskarna varit senaste åren. Därför var såklart förhoppningarna på den nya danska serie om tonårsgrabbar extra höga.

Men redan efter första avsnittet hade tåget gått och ribban sänkts. 

Av någon märklig anledning fegar danskarna ut för första gången på länge och låter djupet vara oupptäckt. Trots flera öppna mål när det kommer till möjligheter att riktigt utforska mörkret, relationerna och känslorna som finns i en grupp tonårskillar, så skrapar man bara på ytan. Förutsägbarheten, enkla lösningar och billiga kort blir istället seriens signum. Vilket är rätt tråkigt, för handlingen är bra och det finns flera lager att utforska i serien. Dock släpper man det och försöker komma i mål så snabbt och rent som möjlgt – utan att smutsa ner naglar eller finbyxor.

Till seriens försvar kan det till viss del bero på att det inte är helt enkelt att hinna gå på djupet eller vidga sig med en timme till godo. Viaplays försök med serier på fyra avsnitt á 15 minuter kommer både med för- och nackdelar. I det här fallet blir dock nackdelarna tydligare och mer påtagliga än dess fördelar. En serie med en handling som denna hade garanterat mått bra av att få mer tid. Då hade vi kanske fått mer mörker och danskarna fått släppa mer på tyglarna som produktionsbolaget stramt håller i.

"One of the Boys" känns inte som något nytt under solen. Grunden har vi sett flera gånger tidigare och kommer nog få se många fler gånger innan bomberna faller. Dock lyckas inte serien gå på djupet när det kommer till tonårstankar och maskulinitet. Istället skrapas det lite försiktigt på ytan och serien går i mål utan att lämna något större avtryck.