Recension: Ingen Ängel (säsong 1)
Stark debut som slår slag för genreproduktion
Med begränsad budget har debutanten EliSophie Andrée lyckats ta fram en välgjord och underhållande serie om en kvinnlig seriemördare i plugget. Växer produktionen tillsammans med speltiden kan framtida säsonger av ”Ingen Ängel” bli riktigt vassa.
Den 11 maj är det premiär för Viaplays nya ungdomsserie Ingen Ängel som får alla sina avsnitt släppta på direkten. Du behöver inte se många minuter för att förstå att den skiljer sig från andra produktioner riktad till en yngre målgrupp, som antingen gör sin sista tid på högstadiet eller redan fått smaka på det obarmhärtige gymnasiet.
Storyn kretsar runt Angelina (Yussra El Abdouni), en tjej som råkar vara seriemördare och som utan större tvivel ger sig rätten att skörda liv om personerna i fråga sårar någon i hennes innersta krets. Därför vill hon skrida till verket när skolans största as Jesper (Edvard Olsson) krossar hennes bästa vän Fannys (Felicia Sjöström Nilsson) hjärta. Parallellt med att Angelina tar till med sina okonventionella metoder för att skydda dem hon bryr sig om, följer vi en mystiskt gestalt som driver ett populärt skvalllerkonto på Instagram. Vi anar att det snart kommer spillas ännu mer blod när personen börjar utsätta personer i Angelinas närhet.
"Ingen Ängel" är ett piggt tillskott på den svenska scenen
Om man tar till slappa medel kan Ingen Ängel beskrivas som att Kill Bil möter Mean Girls, med en nypa Hitchcock. Antalet influenser skaparen EliSophie Andrée tagit till är förmodligen fler än så, men trots detta känns hennes serie egen. Åtminstone i jämförelse med andra svenska produktioner som finns tillgängliga i dag. Förmodligen är det för att Ingen Ängel – rimligt nog – betraktats som en chansning som den inte till tilldelats fetare budget. Men vinnaren av Viaplay Original Talent Awards 2022 lyckas tillsammans med sitt team göra det mesta av vad som tilldelats henne. Seriens lekfulla och glittriga kostymdesign kantad med blodigt våld och rapp Edgar Wrightsk klippning utgör ett lika kul som välkommet uttryck i ett utbud där genreproduktioner lyser med sin frånvaro.
Utöver Bahar Pars som alkoholiserad ensamstående mamma och Rachel Mohlin som den taskige marsvinstanten Fitt-Marie, består rollistan mestadels av aspirerande skådespelare som alla gör övertygande insatser. När små birollsfigurer känns som att de dödas av alldeles för tidigt är det ett gott tecken på att man fått ihop en stark och engagerande cast.
Får förhoppningsvis fler säsonger
Det finns så mycket att uppskatta med Ingen Ängel som renodlad underhållning och paus i vår eländiga tillvaro snarare än något som ska säga något viktigt om samtiden vi lever i. Det som hindrar serien från de högre betygsmarkerna är speltiden – hela säsongen är blott en timme lång, vilket gör det så gott som fysiskt omöjligt att kunna uppnå en känsla av katharsis. Man tas helt enkelt inte genom den emotionella resa som behövs för att skakas om på djupet. Berättelsen som har behövt vara hänsynslös i sin framfart berövar oss möjligheten att verkligen bottna i karaktärernas inre odysséer.
Men till det stora hela lyser det om EliSophie Andrées ambitioner och hennes vilja att bidra med något nytt till den svenska film-och serieindustrin. Förhoppningsvis får hon bygga vidare på ”Ingen Ängel” som är ett piggt tillskott i Viaplays utbud och Sveriges marknad i stort.