Furia (säsong 1)
Pulshöjande thriller från Norge med politik i centrum.
Att högerextremism bubblar i Europa är ingen hemlighet. Inte heller är det någon hemlighet att norrmännen har blivit vansinnigt bra på att göra serier. Nu kombinerar norrmännen högerextremism i en intensiv thrillerserie.
På olika platser i Europa växer sig högerextrema krafter allt starkare, så även i den lilla pittoreska staden i västra Norge som polisen Asgeir (Pål Sverre Hagen) flyttat till med sin dotter. Asgeir har flyttat till den lilla staden Åndalsnes för att komma undan sitt förflutna och få leva i lugn och ro. Men han märker snabbt att det döljer sig något mörkt och farligt i den lilla staden.
En högerextrem grupp med rötter i den lilla staden visar sig vara betydligt farligare och mäktigare än vad man först trott. En brand på ett flyktingboende i Åndalsnes leder Asgeir vidare bland högerextrema krafter, hela vägen till Berlin. En stad som skiljer sig från den lilla norska staden, men som vävs samman av samma hot.
En handling som överraskar och imponerar.
Norrmännen kanske inte är så bra på allt, men när det kommer till att skapa serier är det få som slår norrmännen just nu. Furia visar att våra grannar vet hur man gör serier som både är spännande och välskrivna. Vad som börjar lugnt och harmoniskt i vackert landskap i Norge slutar på något vis med blod i allt annat än harmonisk miljö. Gång på gång tror man sig veta åt vilket håll serien kommer att gå, men serien överraskar en varje gång med någon oväntad vändning. Även om varje avsnitt inte är nagelbitare så är det ändå åtta avsnitt som är svåra att slita sig från. Speciellt sista avsnittet som är ett avsnitt som heter duga.
För den som sett "Exit", ett annat norskt mästerverk, så kommer ni troligtvis att känna igen två av huvudrollsinnehavarna. Pål Sverre Hagen och Ine Marie Wilmann imponerar på nytt i sina roller som Asgeir och Ragna. Dock lider Ragna och Asgeir av samma problem med att visa mer än ett ansiktsuttryck eller visa flera känslor. Många karaktärer känns nämligen lite väl låsta och statiska. Lika så manuset ibland ganska platt och innehåller en hel del klichéer och förväntade uttryck.
Bortsett från det är Furia som sagt en serie som verkligen biter tag i en och stundtals är en riktig pulshöjare. Den politiska vinkeln och biten balanserar för det mesta fint och blir inte allt för överdriven eller försöker manifestera något. Inte heller behöver man vara särskilt politiskt intresserad för att tycka att det är en bra eller spännande serie, grunden i politiken i serien är nämligen rätt rak och simpel.
Jag hoppas verkligen att "Furia" får den uppmärksamhet och publik som den förtjänar. För det är verkligen en serie som imponerar och lyckas höja pulsen gång på gång. Seriens åtta avsnitt är svåra att slita sig från och plöjs igenom alldeles för fort. Jag vill ändå tro och hoppas att det hintas om en säsong två.