Fenris (säsong 1, avsnitt 1)
Nordic Noir-festen fortsätter på Viaplay
Det norska kriminaldramat "Fenris" riktar strålkastaren mot vargdebatten, kamouflerad av en handling som kretsar kring försvinnandet av en tonårspojke. I sann Nordic Noir-anda är det här en och trevande berättelse, med en stark tematik som talar till dess fördel.
Här ligger en hund begraven. Eller en varg. Något står inte rätt till i den lilla byn Østbygda i närheten av den svenska gränsen. Där bor den kufiske vargforskaren Marius (Magnus Kepper) som plötsligt börjat slarva med arbetet han vigt sitt liv åt. Motvilligt lämnar hans dotter Emma (Ida Elise Broch) – som har följt i sin pappas fotspår – storstaden för att styra upp situationen.
Väl i Østbygda upptäcker Emma att pappans beteende inte är det enda avvikande som pågår i det lilla samhället. En ung tonårspojke har försvunnit och det blir snart tydligt att Marius, och vargarna, har en koppling till situationen.
Inledningen av Fenris är trevande ur ett karaktärsperspektiv, men den tydliga och starka tematiken av människan mot naturen, med vargdebatten i fokus, ger en tyngd till serien som väcker nyfikenheten på vilka djuriska krafter de döljer under sina fårakläder.
En varg med behov av vassare gaddar
Det är svårt att sätta fingret på Fenris efter bara ett avsnitt. Förutsättningarna med den försvunne tonårspojken etableras snabbt, men i centrum för berättelsen hittar vi relativt tillbakadragna karaktärer som får kämpa med att ta plats. Det så tydligt uttalade fokuset på naturen gör att jag väntar mig åtminstone en urkraft till karaktär i navet av handlingen.
Skaparen av serien, Simen Alsvik, har beskrivit Fenris som en berättelse med starka karaktärer som är villiga att gå långt, men dessa tycker jag lyser med sin frånvaro inledningsvis. Jag vill dock inte låta giljotinen falla på grund av den anledningen efter att ha sett så lite som jag har – det kan mycket väl vara hela poängen att karaktärerna tonas ned. På så sätt blir det svårare för tittaren att ana vem som är en ulv i fårakläder, innan karaktärerna till sist får chansen att avslöja sina agendor och sina rätta jag.
Med det sagt kan jag inte låta bli att tycka att gaddarna på den här vargen känns aning uddlösa. Det här är en typisk Nordic Noir-serie, men än så länge saknas ett vässat mörker. Någon direkt antagonist etableras inte inledningsvis och trots den bistra gestaltningen har jag svårt att identifiera varken ett överhängande eller underliggande hot, vilket serien hade mått bra av att ha redan ur startgroparna.
En mindre detalj som är värd att uppmärksammas är att det här är en nordisk serie med en vinjett som faktiskt visar lite ambition och för tankarna till en HBO-produktion. Introsekvenser tycks vanligtvis vare ett förbisett fenomen (och en misslyckad chans att etablera ton) i dessa trakter. Ett stort plus i kanten för det med andra ord.
Öppningen av "Fenris" har mycket som talar till dess fördel: naturnärvaron och ramverket av vargdebatten utgör en spännande spelplan och den röda tråden av vargar öppnar dessutom upp för spännande symboliska tolkningar. Inledningsvis lyckas serien dessvärre inte leva upp till förväntningarna den själv etablerar, men den gör tillräckligt mycket rätt för att få fortsatt förtroende i ytterligare några avsnitt.
"Fenris" består av totalt 6 avsnitt på 45 minuter vardera. Serien har premiär den 25 september.