Dystopia (säsong 1)
”Dystopia” bjuder på postapokalyptiskt trams.
Ett gäng kompisar arrangerar ett postapokalyptiskt larv… eller lajv heter det visst, i en övergiven stålfabrik mitt ute i skogen. Men ingenting tycks gå som planerat och plötsligt befinner vi oss i en högst verklig skräckhistoria.
Jag har lätt för att hitta det positiva i det mesta jag tittar på, vilket brukar resultera i en bra bit över 150 sedda TV-säsonger per år. Till en början vill jag därför poängtera att det utan tvekan finns en rad ljuspunkter även i den första säsongen av Dystopia, som faktiskt knyts ihop på ett bra sätt om man jämför seriens första och sista scen med varandra.
Det står däremot klart väldigt tidigt att jag inte tillhör den här seriens påtänkta målgrupp, vilket snarare tycks vara människor med mer eller mindre obefintlig önskan om att det ska finnas någon form av rimlighet till hur karaktärerna resonerar kring olika situationer. Istället är man övertydlig där det behövs och medvetet vag och i nästa stund.
Ingen idé att ifrågasätta.
Tänk dig ett korthus, som kan blåsas omkull av minsta suck eller av att du råkar nudda en av de många beståndsdelarna lite för hårt av en kritisk tanke – så faller allt. Om du däremot bara låter hela Dystopia-säsongen skölja över dig och helt enkelt inte bryr dig om ifall en karaktär slutar prata, försvinner spårlöst, kräks okontrollerat, får återkommande elektriska stötar som leder till ”speciella” spasmanfall, allmän svartsjuka, våldtäktsvibbar och att det av någon anledning finns 400 lajvsugna tyskar som krökar loss på några bussar i vad som tycks vara ett parallellt universum… ja, men då finns det gott om anledningar att gilla Dystopia.
Handlingen utspelar sig på ett gammalt och övergivet stålverk, där man blivit ombedda att inte försöka slå på elen (men där det givetvis är exakt det man försöker göra), där en grupp svenskar ska arrangera Sveriges fetaste postapokalyptiska lajv (rollspel) någonsin. Utöver de svenska arrangörerna så finns det mängder av tyskar som är på väg för att leva ut sina postapokalyptiska drömmar, men först ska vi få följa förberedelserna och testandet av ”banan”.
Det går verkligen inte som planerat, givetvis, utan snart visar det sig att det gamla stålverket snarare har lite ”galet labb”-aktiga vibbar… som på ett och annat sätt börjar påverka gruppen och deras förberedelser. Praktiskt taget allt som händer går att ifrågasätta på ett eller annat sätt, men om man bara struntar i att göra det… så finns det faktiskt ett gäng riktigt fina skådespelarprestationer, snygga miljöer och kostymer. Det väger åtminstone upp det sammantagna betyget till 2 av 5!
Dystopia släpps i morgon på Viaplay. Här hittar du alla nya svenska filmer och serier!