.jpg?width=1600&height=675&crop=top&auto=format)
Det som göms i snö (avsnitt 1)
Robert Gustafsson levererar i bekant kriminaldrama.
De senaste åren har inneburit ett rejält uppsving för svenska kriminalserier. Ett exempel är den utmärkta miniserien med polisen Lars Martin Johansson ("En pilgrims död"), som baseras på Leif GW Perssons böcker. Samma författare har även ett finger med i spelet i Kanal 5:s "Det som göms i snö". Ett kriminaldrama som trots en lovande start och en bra Robert Gustafsson inte håller riktigt samma höga klass.
Den annars skojfriske Robert Gustafsson gör rollen som den deprimerade polisen Peter Wendel. Broderns självmord några år tidigare satte sina spår, men det verkar även finnas annat som bubblar under ytan. Han är skild, har en tonårsdotter och är dessutom tilldelad en ny tjänst som chef över polisavdelningen för kalla fall. Vilket är precis lika glamoröst som det låter. När en kedja av händelser resulterar i mord börjar Peter och hans enhet gräva i ett gammalt fall med en seriemördare. Fast det som går att hitta kanske inte alltid är det man önskar.
Tekniskt sett finns det inga större fel på "Det som göms i snö". Den är onekligen välproducerad med både fint foto och en genomgående god regi. Känslan av isolation som huvudkaraktären känner går igenom rutan, mycket tack vare iscensättningen. Även Gustafsson fungerar fint och visar att han är en duktig skådespelare, om någon tvivlade. Det känns som att hela dramaturgin bygger på hans karaktärs inre stämningar, vilket är ett smart grepp. Övriga skådespelare tar inte alls lika mycket plats än så länge, men kompletterar fint.
Det enda som gör mig något tveksam är uppbyggande av själva storyn. Trots att huvudkaraktärens resa skall bli intressant att följa framstår själva mordhistorien, som driver berättelsen framåt, väldigt ordinär. Det nerviga driv som hela tiden följde med både tittaren och karaktärerna i serien om Lars Martin Johansson saknas. Inte heller den gruppdynamik som presenteras i polisavdelningen för kalla fall känns speciellt intressant. Den består mest av trötta typer i stil med "den egocentriska, hårda tjejen med straight forward-attityd" och "den valpiga, irriterande men godhjärtade ynglingen".
När allt kommer omkring hintar det första avsnittet om ett steg uppåt i kvalité om man tittar på tråkiga svenska deckare som Beck och Walander. Gustafssons karaktär är intressant och det skall bli spännande att följa med på hans väg ner i avgrunden. Eller alternativt till frigörelse från sina inre plågor. Att säga något generellt om en serie baserat på ett avsnitt är svårt, men Det som göms i snö inleds i alla fall inte tråkigt. Jag har inte tappat intresset. Inte än.