Advokaten (säsong 2)

Svenska TV-serier är på uppsving. 90-talets experimenterande med tonårspop och seriösare draman i form av "Rederiet" och dylikt var grunden för vad som skulle komma. Genom inspiration från stilbildaren USA, men även Storbritannien, och med hjälp av skickliga kriminalförfattare som Leif GW Persson, Jan Gulliou och Jens Lapidus, som med egna ögon bevittnat den kriminella undervärden, har Sverige i dag gjort sin läxa inom genren. 

Just Jens Lapidus är tillsammans med filmskaparna Hans Rosenfeldt och Michael Hjort hjärnan bakom den svensk-danska kriminalserien Advokaten på Viaplay. Den är föga förvånade löst baserad på Lapidus egna erfarenheter som brottmålsadvokat. Han besökte filminspelningen under flertalet gånger i syfte att agera juridisk rådgivare för att förstärka trovärdigheten. Viaplays originalserie är producerad av SF och internationellt distribuerad av franska StudioCanal.  

Säsong 2 tar vid där den första slutade. Protagonisten Frank (trovärdigt spelad av Alexander Karim) plågas av dåligt samvete från när han och systern Sarah planterade bevis. För att lätta på samvetet börjar han undersöka Thereses självmord och märker snart att allt inte är som det första verkar. Han bestämmer sig för att åter slå följe med polissyran och sätter både familj och sitt eget liv på spel i kampen om sanning och rättvisa. 

Fotot och färgerna är fortsatt fina. Skådespelarinsatserna är gedigna, allt från huvudrollsinnehavaren Alexander Karim till minsta biroll. Men det är Thomas Bo Larsens antagonist Thomas Waldman som själv kan bära en scen. Larsens stenhårda ansikte i kombination med att han tilldelats de bästa replikerna, gör honom till en fröjd i sammanhanget. Hans kriminella nätverk andas stark realism. 

Advokatens signum är en autentisk skildring av den kriminella vardagen, där dödsskjutningar och narkotika är vardagsmat. Anförda av ett välskrivet manus med korta, men ändå övertygande dialoger, fortsätter framgångssagan. Säsong två bjuder på ett vassare mysterium, där pusselbitarna i ett perfekt tempo faller på plats en efter en, och som håller tittaren i ett stadigt grepp.