Järn 3:an (2004)

Tae-suk (Hyun-kyoon) överlever genom att bryta sig in i främlingars hus och leva hos dem medan de är bortresta. Där stannar han en natt eller två och betalar tillbaka genom att fixa det som behövs fixas i hemmen, t.ex. tvätta, diska eller reparera diverse trasiga apparater. Hans ensamma levande förändras när han mitt i ett inbrott stöter på en kvinna (Seung-yeon Lee) som är redo att fly från sin våldsamme man. Snart börjar en annorlunda och vacker kärlekshistoria ta plats.

Historien skildras på ett naturligt men samtidigt drömskt sätt som ibland känns mer som en vacker saga än verklighet. Inte för att det som sker är övernaturligt, utan mer för att karaktärerna känns så rena i sin kärlek och i sitt sätt att ständigt kämpa för varandra. Jag känner med dem och jag berörs av deras passion till varandra vilket är det absolut viktigaste kriteriet när det kommer till romantiska filmer.

Järn 3:an är intressant av många anledningar. Historien är originell, skådespelet starkt och berättandet ovanligt. Det förekommer ingen som helst dialog mellan de två huvudrollsinnehavarna och de pratar knappt med någon annan heller, men trots deras tystnad så lyckas de förmedla sina känslor, utveckla sin relation till varandra och utveckla sina egna karaktärer på ett gripande, trovärdigt och mycket vackert sätt. Vi behöver inte höra våra hjältar prata verbalt med varandra, det räcker med blickar och ansiktsuttryck. Vi behöver inte veta deras bakgrundshistoria, det räcker att vi känner med deras ensamhet och deras kärlek till varandra. Detta är poesi.

Tyvärr så kändes det lite tradigt ibland och då och då tappar historien fokus, något som hindrar filmen att nå de absolut högsta poängen.

Kan också informera om att Järn 3:an är den första filmen jag sett av regissören Ki-duk Kim, men knappast den sista. Tydligen skrev han filmen på en månad och filmade allt på 16 dagar. Han är någon att hålla ögonen på!