Vår tid är nu (säsong 2, avsnitt 1-6)
Livet vid Djurgårdskällaren i Vår tid är nu har aldrig varit mer spännande eller lärorikt.
Den första säsongen av "Vår tid är nu" blev en oväntad succé, som lockade hela två miljoner tittare per avsnitt. På Kristallengalan för en månad sedan plockade serien även hem flera av de tyngsta priserna – och cementerade därmed faktumet att tittare såväl som kritiker och branschkollegor verkar uppskatta den ambitiösa produktionen.
Redan innan succén var ett faktum hade en andra säsong hunnit beställas och spelas in. Rent produktionsmässigt var det bara en vecka som inspelningarna pausades mellan de två första säsongerna. Det innebär med andra ord att övergången mellan de båda säsongerna, rent tematiskt och känslomässigt, är väldigt naturlig.
Den första säsongen tog vid precis efter andra världskrigets slut och började berätta historien om familjen Löwander och deras familjeägda restaurang, Djurgårdskällaren. Vår tid är nu fokuserar dock inte enbart på ägarfamiljen, utan följer även flera av de anställda på restaurangen.
Calle Svensson (Charlie Gustafsson) är kökspojken som både arbetar sig upp i kökshierarkin, samtidigt som han faller stenhårt för Löwanderdottern Nina (Hedda Stiernstedt). Margareta ”Maggan” Nilsson (Josefin Neldén) är servitrisen som gör oväntad karriär inom facket. Calles och Maggans öden, tillsammans med Löwanderfamiljen, står för kärnan i den andra säsongens fortsatta skildring av livet på Djurgårdskällaren.
När vi återser karaktärerna, har vi genom ett tidshopp hamnat vid julen 1955. Ninas självmordsförsök och det tårfyllda mötet mellan henne och Calle vid sjukhuset, är med andra ord nu ett minne blott.
En hel del har hänt i både Calles och Ninas privatliv efter att vi såg dem senast, något jag misstänker att de två miljoner tittarna kommer uppskatta. Även om det samtidigt kan kännas lite snålt att vi missade så mycket av detta i tidshoppet. Calle och Nina får tillsammans axla en stor del av den andra säsongens mest gripande scener, vilket väger upp för några andra mer förutsägbara "såpa"-liknande vändningar.
Exempelvis bröderna Löwander, vars respektive familjer utsätts för vissa lite väl ogenomtänkta problem på grund av brödernas tvivelaktiga beslut. Samtidigt hade jag inte velat ha det på något annat sätt, helheten känns alltid genomtänkt och utstuderad. Gänget bakom Vår tid är nu vet uppenbarligen exakt hur de vill berätta sin historia om människorna i och omkring Djurgårdskällaren.
Utöver skådespelet, manuset och kameraarbetet är det fantastiskt att se hur mycket arbete som lagts ned på att få oss att resa tillbaka till 1950-talet. Det lyfter känslan av kvalitet och gör det enkelt att leva sig in i en avlägsen verklighet, som vi fortfarande har mycket att lära oss av.