Vaiana (2016)

Vaiana är dottern till hövdingen i en polynesisk stam. Hon har haft en livslång önskan om att segla bortom revet, dessvärre är detta förbjudet. När palmträden dör och fiskarna försvinner, ser Vaiana inget annat alternativ än att trotsa sin far och ge sig ut på havet i jakt på halvguden Maui. Han är den enda som kan återföra gudinnan Te Fitis stenhjärta, vilket kommer återställa balansen i naturen.

Man kan ju fråga sig hur det kommer sig att animerade filmer ofta är så bra medan vanliga spelfilmers kvalité är mer varierande. Jag tror att svaret ligger i att animerade filmer tar bra mycket längre tid att göra, vilket gör att skaparna bakom filmerna har lite mer tid på sig att göra det ”rätt”. Dessutom riktar sig animerade filmer framför allt till barn. I vanliga spelfilmer, särskilt de stora produktionerna, verkar det som att man ibland till och med glömmer bort att ha med en handling. Se bara på valfri Transformsers-film eller en film som Suicide Squad; actionsekvenserna må ibland vara sevärda, men den röda tråden är så tillknycklad att man snart slutar bry sig om dess logik, karaktärsutveckling eller vad filmen egentligen handlar om. I animerade filmer hålls handlingen relativt enkel utan att göra den simpel.

I Vaiana handlar det om att återföra en sten, som symboliserar ett hjärta, till en plats. Svårare än så är inte upplägget att beskriva. Det handlar också om hur hjältinnan, Vaiana, går från att vara ett barn till att vara en ung kvinna när hon väljer att gå sin egen väg. Filmens enda brist skulle kunna sägas vara att budskapet står i lä om man jämför med mästerverket Insidan Ut.

Vaiana är en otroligt snygg film. Miljöerna är vackra och välgjorda. Då jag växte upp med tecknade filmer har jag ibland haft lite svårt för animerade, vars utseende jag aldrig riktigt har gillat. I det här fallet kan jag dock inte annat än ta av mig hatten och tacka för en underbar visuell upplevelse.

För att inte tala om sångnumren! Jag har inte varit riktigt lika imponerad av senare års animerade filmers sångnummer som många andra verkar ha varit. Vaiana tar dock igen detta. Jag kan inte säga att jag är förvånad över att filmen är Oscarsnominerad för bästa låt. Låten ifråga heter How Far I’ll Go/Vad jag kan nå. Min personliga favoritlåt är dock You’re Welcome/Håll till godo. Fast jag antar att det skulle kännas konstigt att ge en Oscar till en låt som sjungs av Dwayne ”The Rock” Johnson, en före detta wrestlingstjärna. En av fördelarna med att pressvisningen var på svenska var för övrigt att Björn Bengtsson sjunger aningen bättre än Johnson.

Som sig bör är det också en mycket spännande film, där Vaiana och Maui bland annat tampas med en sjungande jättekrabba och ett gäng pirater som verkar vara levande kokosnötter. Maui må vara den superstarka halvguden, men filmens verkliga hjälte är, föredömligt nog, en tonårstjej, som är lika modig som hon är ihärdig. Och vi får inte glömma humorn. Maui är lika knasig som han är självupptagen; ett intryck som bara förstärks av den frustrerade Vaianas reaktioner. De har dessutom utmärkt (extra) comic relief i form av Vaianas tama och oändligt korkade tupp.

Kort sagt levererar Disney här ytterligare en utmärkt animerad film som är spännande, rolig, vacker och som kan ses av hela familjen. Jag säger som Maui: håll till godo! Här kan du se vilka Disneyfilmer som ska få en remake.