Us (2019)
Jordan Peeles "Us" börjar riktigt bra, men slutar i något av en besvikelse.
Den massiva hajpen inför Jordan Peeles "Us" är berättigad. Efter succén med skräckkomedin "Get Out" för två år sedan är många nyfikna på vad han valt att följa upp den med, mig själv inkluderad. Men även om det finns mycket att uppskatta med "Us", lever den inte riktigt upp till förväntningarna.
För det första ska det klargöras att till skillnad från Get Out är Us en mer humorbefriad rysare. Det här gjorde Peele väldigt klart för oss i en tweet för några dagar sedan. Och det märks verkligen direkt. Initialt lägger det sig en kylig känsla av obehag kring filmen – en mycket effektiv förtextssekvens sätter tonen för vad som komma skall. Berättelsen handlar om en familj på fyra som åker till ett sommarhus i närheten av Santa Cruz. Mamman i familjen, Adelaide Wilson (Lupita Nyong'o), var med om en traumatisk upplevelse i närheten av stadens strand i sin barndom, och hon får snabbt anledning att återvända mentalt till den.
Som trailern avslöjar dyker en familj oförklarligt upp på deras tomt, som ser exakt likadana ut som de själva, och börjar terrorisera dem. Det här är ytterst skruvat och genuint läskigt till en början. Peele använder väldigt klassiska skrämseltekniker, men även en spänd ovisshet som gör att vi inte har en aning om vad som ska hända härnäst. Sådär 30-40 minuter in är jag helt försjunken i Us. Men sedan händer något. När den ursprungliga chocken har lagt sig, och man börjar vänja sig vid dubbelgångarna, tappar filmen mycket av sitt tidigare förtjänade flyt.
Familjen blir alltså "jagade av sig själva", och Peele lämnar många ledtrådar och detaljer till oss för att vi ska försöka lista ut vad det här syftar på. Exempelvis kommer biobesökare världen över garanterat att googla en specifik bibelvers som dyker upp här och var under filmens gång. Men ärligt talat känns det inte som att det allt resulterar i matchar den mardröm som utlovas. Istället för att vara trogen skräckfilmen utvecklas berättelsen till mer av en apokalyptisk thriller utan tydligt fokus, och det funkar inte riktigt för mig.
Samtidigt är filmen visuellt väldigt imponerande. Det går att uppskatta estetiken även om storyn inte alltid levererar. Skådespelarna ger dessutom järnet, ofta i två roller var, och det är kul att se. Det är Nyuong'o som lyser starkast, hon visar upp en ny och oväntad sida som hon definitivt ska hyllas för. Us är alltså inte en skräckkomedi, men de få skämt som väl letat sig in i manuset är av yttersta toppklass. Det är såklart förståeligt att Peele inte vill upprepa sig, men kanske hade filmen gynnats av den där imponerande balansen mellan rädsla och humor som fungerade så bra i Get Out. Nå ja.