Recension: Vargasommar (säsong 1) – sällsynt och välgjort kriminaldrama

Efter succén med Netflix-serien Snabba Cash, som många hade velat se mer av, är den kreativa duon Oskar Söderlund och Jesper Ganslandt tillbaka. Att de skulle välja TV4 som sin nästa plattform kom oväntat och kändes inte som en ”match made in heaven”. Detta folkliga mediahus passar väl knappast den våldsamma och unika ton som duon visat prov på?

Men mycket har hänt med TV4 som har tagit ut svängarna på senare tid. De har antingen bytt ut eller pausat flera av sina traditionella program för att ta in betydligt mer spännande format, och Beck-filmerna har även de blivit mer vågade. Med detta sagt möts de två parterna på ett oväntat harmoniskt sätt. Vargasommar tillåts att vara precis det den är ämnad att vara – ett udda och stilsäkert kriminaldrama helt utan hämningar.

LÄS OCKSÅ: Skaparna om att förnya svensk krim med Vargasommar: ”Inte sett det förrän nu”

”Ett tungt och kvalitativt bygge”

Serien utspelar sig i den norrländska tätorten Haparanda, som angränsar till Finland, och följer snuten Hannah Wester, spelad av den alltid så självklara Eva Melander. Arbetsdagarna är till synes långa och händelsefattiga och hemma är det ännu mindre liv med hennes dystre make (Henrik Dorsin). Men när någon hittar en död varg med mänskliga kvarlevor i sig, vaknar den lilla polisstationen till liv. Personen som ätits upp går att koppla till det blodbad som en stor gänguppgörelse i Finland resulterat i och detta visar sig vara starten på en stor våldsvåg, som binder samman dagdrivande lowlifes med renodlade gangsters och en ruggig, gåtfull yrkesmördare som inte tar några fångar. Kan Hannah och hennes kollegor gå till botten med vad som orsakar denna omskakande misär och förhindra ett ännu större blodbad? 

Det känns genast att Vargasommar är en helt annan typ av serie än Snabba Cash. Det finns vissa likheter, som det råa våldet och Olle Sarri med roller i båda serierna, men annars är det här en betydligt mer stillsamt berättad historia i en naturvacker miljö. Vargasommar är ett tungt och kvalitativt bygge med läcker regi och ett foto som knäcker det mesta på den svenska TV-scenen. Den har också tydliga Coen-influenser, där deras hårdkokta västern No Country for Old Men är den som gör sig mest påmind.

”En frisk fläkt att välkomna”

Det tunga artilleriet med skådespelare stannar inte vid ovan nämnda höjdare, vi får även se Kalifat-stjärnan Amed Bozan i rollen som en såsig loser med ett spännande väskfynd, Hannes Fohlin som halvkompetent polischef och, otippat nog, Stings barn Eliot Sumner, som seriens klart mest intresseväckande figur – en tystlåten och iskall hitman på jakt efter de pengar som försvunnit i uppgörelsen.

Vargasommar vilar mycket på sin atmosfär och tar gott om tid på sig, precis som allt tycks göra i detta lilla norrländska samhälle. Det är förmodligen inte en serie för alla, och ibland är den lite väl pulsfattig även för mig. Framför allt hade jag velat lida mer under upplösningen. Men till det stora hela är det här en frisk fläkt att välkomna, och ytterligare en fjäder i hatten för manusförfattaren Söderlund och regissören Ganslandt som mycket väl kan vara den bästa skaparduon vi har haft på många år. 

”Vargasommar” har premiär på TV4 och TV4 Play den 25 december.