Tredje säsongen av Bosch – den bästa hittills
Den tredje säsongen av Bosch öppnade med ett avsnitt som verkade bädda för en säsong med splittrat fokus. Det visar sig dock att detta avsnitt endast lade ut pusselbitarna för den mosaik som är den tredje, och hittills bästa, säsongen av Bosch.
TV-serie: Bosch, säsong 3
Skapare: Eric Overmyer
Med: Titus Welliver, Jamie Hector, Amy Aquino, Lance Reddick, Madison Lintz, Jeri Ryan, John Ales, Arnold Vosloo, Paul Calderone, Troy Evans, Gregory Scott Cummins m. fl.
Genre: Thriller, drama
När Bosch trovärdighet som vittne skadas under en rättegång resulterar det i att hans roll som stjärnvittne i en annan rättegång är underminerad. Samtidigt mördas en man, som misstänks för att ha mördat ett antal kvinnor. Bosch har jagat denna man i flera år, ibland på sin egen tid, med egna resurser. Han har inte helt rena händer och måste göra sitt bästa för att inte bli misstänkt för mordet. Han får även ett nytt fall, där en veteran mördats.
LÄS MER: För många fall i tredje säsongen av Bosch?
Allt detta målas upp i första avsnittet. Det verkar onekligen bäddat för en rörig säsong. Jag har tidigare hyllat serien för att den kombinerar den gamla skolans polis med det moderna TV-serieformatet. Det bästa med serien är dock hur den lyckas knyta ihop alla lösa trådar under sina säsonger. Vad som, från början, såg ut som tre separata fall, strålar snart samman i två separata narrativ. I början av första avsnittet får vi se slutet av rättegången mot Veronica Allen (Ryan). Denna karaktär släpps ganska omgående. Sekvensen är dock fortfarande relevant, då den alltså etablerar att Bosch trovärdighet som vittne skadats.
Seriens tempo är, återigen, jämnt och fint. Bosch och de andra poliserna ser samband som vi i publiken inte kan se på en gång. Detta gör att karaktärerna känns trovärdiga som poliser. Med sin erfarenhet och sin instinkt som sina starkaste resurser, för de metodiskt sina utredningar framåt. Snart finner de bevis som stämmer överens med de samband de målat upp redan från början. Detta gamla hederliga polisarbete varvas med våldsamma utvecklingar, som alltid är spännande och ibland även rätt hemska; känsliga tittare varnas.
LÄS OCKSÅ: 5 anledningar till varför du ska se Bosch
Serien må heta Bosch. Och han är definitivt den viktigaste karaktären. Men han är inte seriens enda fokus. Under den här säsongen får vi även följa Robertsons (Calderone) undersökning. Han är lika ihärdig och luttrad som Bosch, vilket antagligen är anledningen till att Bosch inte tycker om honom. Med jämna mellanrum dyker det evigt uppkäftiga radarparet Crate (Cummins) och Barrel (Evans) upp. Rollbesättaren ska ha en eloge för att ha hittat så duktiga birollsinnehavare, som alla ger serien extra vikt. Alla karaktärer känns som att de gjort det de gör väldigt länge. Detta ger serien en nästintill organisk känsla. Allt från karaktärerna till Los Angeles miljöer känns lika levande.
Utöver säsongens första avsnitt, skulle jag vilja påstå att detta är den hittills bästa säsongen av Bosch. De berättelser som målas upp är komplexa. Man kan inte se de samband som poliserna ser på en gång. Det jämna berättartempot gör att man, med jämna mellanrum, får aha-upplevelser, som gör sambanden kristallklara. Karaktärsporträtten och berättelserna som målas upp är bättre än någonsin. Detta kan bero på att manusförfattarna och skådespelarna blivit varma i kläderna, eller så har de bara hittat ett bättre källmaterial (säsongen bygger bland annat på Svart eko, den första boken om Bosch). Detta är, hur som helst, inte en TV-serie du vill missa ifall du gillar polisserier. Eller serier överhuvudtaget.
Bäst: Hur alla pusselbitarna faller på plats
Sämst: Första avsnittet känns rörigt.
