Transformers: Rise of the Beasts (2023)
Svårare än sina föregångare att hata
Filmtopps Axel Diedrichs har sett nya "Transformers: Rise of the Beasts" som flera gånger må kännas fruktansvärt larvig, men i slutet av dagen är ambitiös. Och en garanterad succé för småttingarna.
Trots det evinnerliga hatet från oräkneliga filmälskare vägrar Transformers-serien att dö, och med Rise of the Beasts blir vi lovade att den är här för att stanna i säkert tio år till. Med den nya filmen fyller Creed II-regissören Steven Caple Jr. på tanken med soppa som tar franchisen ett steg i rätt riktning. Även om den inte gör tillräckligt för att vända sina tvivlare så kommer fansen, och framför allt kidsen, att uppskatta den enormt. Transformers: Rise of the Beasts är betydligt svårare än sina föregångare att hata.
I denna ruggigt påkostade snacksrulle följer vi Brooklynbon Noah Diaz, som efter att ha nekats ett jobb bestämmer sig för att stjäla till sig mat på bordet åt sin familj. Men mitt i ett försök att stjäla en bil får han plötsligt ett nytt syfte när han inser att den inte är något så enkelt som en läcker porsche. Den är en transformer som väcks till liv för att stoppa en ondskefull kraft från att förgöra planeter – inklusive jorden. Således dras Noah tillsammans med sina nya robotvänner, och en ung forskare vid namn Elena, med på en hjälteresa för att rädda mänskligheten.
I jämförelse med filmserier som Hunger Games och Avatar är Transformers-filmerna en mer barnslig eskapad med häftiga robotar som med sin oövervinnerliga teknik kan förvandla sig till vad som helst. I den här filmen även mekaniska djur. Nej, Rise of the Beasts ger oss inget större tonskifte. Snarare förverkligar den bara ännu större leksaksfantasier av Drömfabrikens skickligaste CGI-team – det ska sägas att filmen är fantastiskt fantastiskt animerad. Men innan det blir full on leksaksorgie ute i djungeln, där de lökigaste av Hollywoodrepliker avlöser varandra, gör filmen ett bra jobb med att bjuda in oss till vad som blivit ett enormt universum med en mängd olika robotar som står i krig med varandra. Under sin första halva lyckas den även både bygga spänning och sätta ett groove mellan karaktärerna.
Skickligt laborerad CGI-action
Effektarbetet är en enorm del av Transformers: Rise of the Beasts, inte minst när det storskaliga krig som byggs upp väl briserar. Men även om vi under dess upplösning får ta del av skickligt laborerad CGI-action är det svårt att komma runt hur fruktansvärt fånigt det känns när vi ska bry oss om våra robotvänner på ett djupare plan. Att de gett varandra gulliga smeknamn och kan dansa räcker bara så långt in i mitt bröst. Framåt klimax är de emotionella scenerna nästan svåra att inte skratta åt, vilket jag känner mig säker på är motsatsen till vad skaparna försöker åstadkomma.
Tills dess att det i slutändan blir omöjligt att ta "Transformers: Rise of the Beasts" på allvar är den klart godkänd. Periodvis till och med bra. Men för småttingarna och de initierade fansen – som är filmens huvudsakliga målgrupp – kommer den säkerligen att gå hem. Kanske mer än någon annan i serien.