Toppen av ingenting (2018)
En satirisk och opersonlig skildring av bostadskris och naivitet.
Det svarta dramat "Toppen av ingenting" är en opersonlig melankolisk satir som havererar totalt när storyn byter riktning.
Skaffa boende i Stockholm kan verka omöjligt. Om du inte har pengar till att köpa är du mer eller mindre rökt, om du inte har tålamodet att stå i en mångårig bostadskö. Svenska Dagbladet rapporterade i januari om den dystra bostadssituationen där hissnande 600 000 väntar på hyresrätt i Stockholm. Kön kvalificerar sig in i Guinness Rekordbok som världens längsta och du måste vänta i mer än åtta år för att få en lägenhet i de mindre attraktiva områdena.
Den dystra bostadssituationen spär inte bara på klyftorna eller får de utländska företag att välja bort Sverige, utan öppnar även upp för opportunistiska svartmäklare som gärna säljer kontrakt dyrt till desperata människor. Just detta utnyttjande av ett systemet, vars hål är lika många som den på en schweizerost, uppmärksammas i det svenska svarta dramat Toppen av ingenting.
68-åriga Nojet återvänder till Stockholm efter nyheten om sin fars bortgång. Hon har i många år levt ett hakuna matata-liv utomlands och ska nu tjäna en hacka på sin fars fastighet. Till sin förtret upptäcker hon att huset är osäljbart då stora delar av hyresgästerna har svartkontrakt genom hennes brorson Chris.
Regissörerna Måns Månsson och Axel Petersén är kända för sina udda filmer och Toppen av ingenting är inget undantag. Filmen är kryddad med avvikande karaktärer, allt från Nojets sliskiga bridgespelande "grannen-i-Beck-liknande" advokat till hennes svårkommunicerande bror. Med ett penseldrag har regissörduon målat upp ett mörkt och stinkande Stockholm, som hade fått David Fincher att lyfta på hatten. Stämningen förstärks ytterligare av den stråktjutande och ångestladdade musiken.
Léonore Ekstrand porträtterar den hemvändande Nojet, som möter en hård verklighet hon aldrig tidigare upplevt. Ekstrands porträtt känns trött, men det stora problemet är att hennes brist på karisma genomsyrar hela produktionen.
Samhällskritiken mot bostadskrisen och naiviteten till livet känns genuin och aktuell, men när berättandet övergår till en bisarr hämndhistoria, havererar storyn totalt. Lägg därtill att samtliga karaktärer känns ointressanta och upplevelsen blir lika djup som en Kevin James-film.
Toppen av ingenting är en film som tidigare hade hamnat direkt i videohyllan, samlat damm och glömts bort. Men i dag, när videobutiken är en utdöende dinosaurie, kommer den enbart att glömmas bort. Se istället någon av titlarna på vår lista över årets bästa filmer.