Tjuvheder (2015)

Minna (Malin Levanon) är en skuldsatt langare, som med nöd och näppe hankar sig fram. Tyvärr duckar hon inte kronofogden lika snyggt som hon snackar sig ur de rutinmässiga polischeckarna och när inkassokraven blir för stora blir Minna desperat. Att blåsa langaren Tommy på pengar verkar vara en snabb och ganska problemfri lösning. Det hon inte vet är att Tommy jobbar för den notoriske drogdistributören Christer Korsbäck (Jan Mattsson). En hänsynslös man som du inte vill göra dig ovän med.

Tjuvheder är dock lika mycket en film om att finna gemenskap i utanförskapet som det är en nervkittlande thriller. På ett härbärge träffar Minna alkoholiserade Katja (Lo Kauppi), en före detta undersköterska som har blivit vräkt och fått sin son placerad på fosterhem. De båda två finner stöd hos varandra och snart börjar en stark vänskap att gro.

Att kvinnornas vänskap har fått filmen att jämföras med Thelma och Louise är i mitt tycke rätt märkligt. Utöver att Katja och Minna är två kvinnor vänner som åker lite bil ihop och på olika sätt försöker förändra sin livssituation ser jag inga paralleller, även om idén av en jämförelse är lockande.

Detta är en hård och rak film som lyckas att vara både empatisk, sympatisk och skrämmande. Att i stort sätt hela skådespelarensemblen består av amatörer som själva vet hur ett liv utanför samhället kan se ut, bidrar givetvis till filmens starkt realistiska ton. Jan Mattsson gör en exemplarisk roll som Korsbäck och lyckas vara fruktansvärt obehaglig. Även om han imponerar mest är konkurrensen hård, inte minst från etablerade Malin Levanon som pricksäkert gestaltar en skentuff Minna.

Hatten av för filmens regissör och författare Peter Grönlund som inte bara har lyckats med sin skådespelarensemble utan också med ett färgstarkt manus laddat med sköna karaktärer. Sättet som Korsbäck presenteras på är fantastiskt nervkittlande! I mitt tycke är Tjuvheder en av årets mest intressanta filmer och det skulle inte förvåna mig om det kommer att hagla guldbaggar över den. Här hittar du fler tips på bra svenska filmer.

Bäst: Jan Mattssons magnifika insatts!

Sämst: Att personen som satt bakom suckade högt under hela filmvisningen.