Recension av Titane

Titane (2021)

  • 1 tim 48 min
  • Drama, Science Fiction, Thriller
Axel Diedrichs
Uppdaterad 10 oktober 2021 kl. 07:23 | Publicerad 04 oktober 2021 kl. 18:19
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"Film som ställer en på riktigt."

I alldeles unika "Titane" följer vi en iskall kvinna med metall i huvudet som har sex med bilar och slår ihjäl alla som uppretar henne. Årets sjukaste film är mycket riktigt här, och den är helt fantastisk.

  • Regi:
    Julia Ducournau
  • Manus:
    Julia Ducournau
  • I rollerna:
    Agathe Rousselle, Vincent Lindon, Garance Marillier m.fl.

MER LÄSNING:

I Raw-regissören Julia Ducournaus nya film Titane följer vi en kvinnlig seriemördare med sexuell dragning till bilar och vars vägar korsas med en psykiskt sjuk man, som misstar henne för att vara hans borttappade son. 

Redan innan sin premiär stämplades "Titane" som årets mest uppfuckade film. Med facit i hand är det bara att hålla med epitetets upphovspersoner. Denna smocka till upplevelse är betydligt svårare att titta på än din typiska tortyrrulle och aldrig har en kritikerkår låtit så plågad i salongen. Men flera av oss lär ha känt att det här inte bara är en uppvisning av body horror och sjuka fantasier, utan av film som ställer en på riktigt. 

Vår huvudkaraktär Alexia, som senare i filmen antar grabb-aliaset Adrien, är ett av de största svinen till protagonister du kommer få äran att lära känna. Med sin vassa hårpinne tar hon hela tiden omåttliga utlopp för sin ilska, som vi aldrig riktigt får veta var den kommer ifrån. Och nog är det sant att karaktärer blir mer skrämmande när vi inte förstår varför de gör som de gör. Men trots att en efterlyst Alexia mördar oskyldiga kvinnor som män hejar vi på henne. In i kaklet. 

"Många studier kan göras runt Titane"

Agathe Rousselle briljerar i "Titane". Foto: Altitude Films.
Agathe Rousselle briljerar i "Titane". Foto: Altitude Films.

Den omvända empatin är ett av filmens mest fascinerande mysterium. Hur vi desperat kan hoppas på att skurken ska klara sig. Psycho är ett bra urexempel, där Hitchcock blixtsnabbt lyckas få oss att vilja att Norman Bates ska komma undan med mordet på Marion Crane. När det kommer till Alexia i Titane är det minst lika gåtfullt hur hon kan vinna över publiken. Hon anstränger sig inte för att vi varken ska förstå henne eller hoppas på att allt kommer att ordna sig. Men det gör vi. 

Vi får gräva efter förklaringar för hur greppet fungerar. Kanske säger det att vi alla har ett as inom oss. Att den inre kampen oavsett ens gärningar finns där att relatera till. Eller är det så enkelt som att vi, trots vad en karaktär på film gör, kommer att gilla den så länge vi spenderar tillräckligt mycket tid tillsammans. Många studier kan göras runt en film som Titane

Utöver att testa den hårdmagade cineasten och tvinga oss att tänka till, så är det här en magnifikt läcker produkt. Arthouse-foto med musik av Future Islands och en orädd Agathe Rousselle ger oss aldrig en tråkig stund. 

Titane är en av årets märkligaste och mest motbjudande filmer. Men också en av årets bästa. Därmed ett måste att se bland alla filmer på bio i höst.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL