Tillfälligheter och fantasier (2021)
Tre möten som alla vibrerar av liv
Den japanske regissören Ryûsuke Hamaguchis "Tillfälligheter och fantasier", som består av tre kortfilmer, sätter möten mellan människor i centrum. Och det på ett alldeles lysande sätt.
En kvinna som försöker vinna tillbaka sin expojkvän efter att hennes bästa vän fallit för honom.
En andra kvinna som försöker förföra en lärare i ett försök att sätta dit honom för en tidigare förseelse.
En tredje kvinna som återvänder till sin hemstad och möter en person som hon misstar för sin första ungdomskärlek.
Ja, det är de tre handlingarna i kortfilmerna som utgör Ryûsuke Hamaguchis Tillfälligheter och fantasier, ett stillsamt men samtidigt oerhört vackert japanskt stycke film. Med sina skådespelare och sitt träffsäkra manus som verktyg, skildrar Hamaguchi på ett melankoliskt sätt hur möten mellan filmens karaktärer antingen väcker deras känslor av ånger till liv, eller gör dem varse om vilka konsekvenser deras livsval lett till. Det är fantastiskt skildrat.
"Känslomässigt kraftfull scen att ta del av"
Detta gestaltas på olika sätt i kortfilmerna, men allra tydligast blir det i den sista, där två kvinnor möts och båda misstar varandra för att vara någon annan. Den ena kvinnan tror att hon har mött sin ungdomskärlek, den andra att hon mött en gammal kompis som hon brukade spela piano med. När de efter att ha umgåtts en stund blir medvetna om missförståndet, bestämmer de sig för att i tur och ordning låtsas vara personerna de misstagit varandra för. Skådespelet mellan Fusako Urabe och Aoba Kawai här är häpnadsväckande övertygande, och gör scenen kraftfull.
Likaså återfinns det i den andra kortfilmen en laddad scen där en kvinna försöker utföra en hämndaktion mot en lärare, som nyss gått och blivit en känd författare. Hon besöker hans kontor och ber att få läsa upp hans boks mest erotiska stycke i ett försök att förföra honom och på så vis förstöra hans karriär. En slugt uttänkt fälla, med andra ord. Under hela scenen sitter man som på nålar, undrande över hur läraren kommer att agera. Scenen är smart utformad, på sätt och vis vardaglig. Ändå är den sexuellt laddade spänningen i rummet påtaglig, mycket tack vare skådespelet från Katsuki Mori som spelar den förföriska kvinnan.
Och som inte detta vore nog, innehåller den första kortfilmen vad som förmodligen är den bäst skildrade taxiresan sedan Marlon Brando och Rod Steiger delade baksäte i Elia Kazans Storstadshamn (1954). Precis som i den filmen, är scenen i Hamaguchis film lång. Därtill är den perfekt spelad av Kotone Furukawa och Hyunri i rollerna som två tjejkompisar – kära i samma kille.
Det är på det här sättet Tillfälligheter och fantasier berättas – i stillsamma, långa scener som egentligen bara består av två personer som pratar med varandra. Det låter kanske tunt och tråkigt. Men när det görs så här bra, med ett manus där varje karaktär har utmärkande drag som samtliga skådespelare också levandegör på ett mästerligt sätt – ja, då behövs fan i mig inte mycket mer.
Ryûsuke Hamaguchi är dubbelt aktuell på Göteborg Film Festival med Tillfälligheter och fantasier samt den hajpade Drive My Car.