Tills solen går upp (2021)
Roligt uppslag räcker inte hela vägen
Efter ett år i väntrummet är det dags för Peter Dalles nya film att få premiär. Eric Diedrichs har sett "Tills solen går upp" och sätter prillan i halsen.
I Peter Dalles romantiska dramakomedi möter vi en boksamlande börshaj vid namn Peder (Mikael Persbrandt). Han tror inte på slumpen, men har ett stort intresse för drömmar. Till och med till den grad att han frekvent ögnar en medeltida bok om ämnet, på en av stans mer mystiska antikvariat. I boken sägs läran finnas om hur man styr sina drömmar. Författaren torterades av kyrkan och få exemplar finns kvar. Ett åtråvärt men ack så dyrt samlarexemplar.
Tur för honom att han har en hustru som inte spar på krutet. Boken blir en julklapp och snart lär han sig leva även i drömmarnas land, det perfekta stället för att ha en affär med Hanna (Vanna Rosenberg), en gammal flamma han just stött på. Allt de behöver göra är att somna samtidigt så sköter han resten – för man kan väl inte vara otrogen om man ligger med varandra i en dröm?
Men den förbjudna kärleken har sig en bakläxa. Efter ridturer på stranden, skidor i bergen, myspys i ett tält i öknen börjar saker och ting te sig märkliga. Drömmen blir till mardröm.
En räddare i nöden
Med Tills solen går upp har Dalle hittat ett schysst upplägg som lämnar utrymme för både galenskaper och soffilosofi. Drömmar är ju trots allt en av de sista magiska platserna här på jorden, med möjligheter bortom vårt förstånd. Genomsnittsmänniskan sover bort 25 år av sitt liv, vad skulle du göra om du kunde bruka den tiden till precis vad du vill i en obegränsad värld?
Fast en god idé räcker inte hela värden. Drömbokens krafter är så pass stora att man tycks kunna göra allting: resa i tiden för att rädda karriären med ett flott börstips från framtiden, träffa sin älskarinna på äventyrliga platser, vakna mätt och belåten efter en drömmarnas lunch. Många gånger känns drömboken som manusförfattarens räddare i nöden – nu har det här problemet dykt upp, låt det lösas med en dröm!
Förvisso bör man kanske inte syna sömmarna allt för noggrant när det kommer till den här typen av historier – det är ju trots allt mer en saga än någonting annat. Vad som däremot inte går att ignorera är några av filmens överdrivet dramatiska sekvenser, som både skär sig totalt i filmens övriga ton och fick mig att sätta prillan i halsen. Och då har vi inte pratat om det märkligt abrupta slutet. Nej,Tills solen går upp är betydligt bättre när den tillåts vara en småcharmig romcom.
Tills solen går upp har biopremiär den 25 december.