.jpg?width=1600&height=675&crop=top&auto=format)
Till drömmarnas land (2019)
"Till drömmarnas land" är en sevärd film, om så bara för stunden.
Victor Lindgren fick sitt genombrott på Berlins filmfestival 2013 där hans film "Ta av mig" vann pris för bästa kortfilm. Nu, sex år senare är hans långfilmsdebut här. Filmen, som heter "Till drömmarnas land", har svensk biopremiär fredagen den 22 mars.
Elin bor i det lilla samhället Holmsund tillsammans med sin far som är ensamstående efter moderns självmord. Ärren på Elins armar och ben vittnar om en mörk period i hennes liv och hennes sätt att hantera denna. En dag får hon syn på en tjej som plockar pant och något får henne att söka kontakt. Tjejen, som heter Sabina, kommer från Rumänien och kan inte ett ord svenska och knappt någon engelska. Trots språklig och kulturell barriär blir Elin och Sabina snabbt goda vänner, en vänskap som tittas snett på av många i byn.
Temat ”gränsöverskridande vänskap/kärlek mellan missförstådda ungdomar i en svensk småstad” var ett nytt och fräscht grepp när "Fucking Åmål" kom 1998, men är numera något uttjatat. Det är tyvärr lite så jag känner när jag ser Till drömmarnas land som är en bra och välgjord film men som inte direkt bjuder på något nytt.
Jag har sett det förut känner jag och jag har framför allt sett bättre och mer minnesvärda filmer i den här specifika genren, som till exempel Gabriela Pichlers Amatörer som kom förra året. Det är något som saknas i Till drömmarnas land, den har hel enkelt ingen edge och lyckas inte framkalla några större känslor. Detta gör att den börjar försvinna ur mitt medvetande redan så här dagarna efter jag har sett den.
Men som jag nämnde tidigare så är detta ingen dålig film och den är inte heller någon direkt karbonkopia på tidigare filmer i genren. Handlingen är bra, viktig och fin med en liten egen touch och alla skådespelare övertygar i sina roller. Sammanfattningsvis kan man säga att Till drömmarnas land är en sevärd och bitvis riktigt njutbar film, om så bara för stunden.