They Shall Not Grow Old (2018)
Unik bild av första världskriget.
Peter Jacksons dokumentär "They Shall Not Grow Old" är en imponerande bedrift där den digitala tekniken används på bästa möjliga sätt. Filmen består av fantastiskt restaurerade 100-åriga bilder, som får liv med hjälp av inspelade intervjuer med de soldater vi möter.
I They Shall not Grow Old kombineras det hjärta vi känner av i Peter Jacksons tidigare filmer med den fascination för teknik som vi ser i hans senare. Här har regissören kommit över 100-åriga krigsdokument, som utsökt har restaurerats för att likna inget annat.
Eller är det just de gör? Med otrolig noggrannhet har varje bildruta slipats till perfektion och stora delar av filmen har färglagts. Det ser faktiskt nästan ut som en, åtminstone hyfsat, modern film. Effekten blir att kriget vi främst har sett i gryniga skolboksbilder känns ruskigt påtagligt.
Vi har också ingående ljudinspelningar med de unga soldater vi ser på bild, där de berättar om sin broderskap och helvetet i krigets hetta, vilket märkligt nog både ger ett spöklikt skimmer och en känsla av fullständig närvaro. Här har också regissören helt och hållet klivit åt sidan för att berätta sina subjekts historia.
Inga frågor ställs, inga inklipp görs på Jackson i sitt arbete. Det enda vi ser är de restaurerade bilderna. Det enda vi hör är soldaternas historia, som iscensätts med en smakfull ljuddesign bestående av realistiska ljudeffekter och sparsmakad musik.
They Shall Not Grow Old försöker inte förmedla någon ny sanning om kriget eller avslöja något extraordinärt. Nej, fokuset ligger istället på hur människan anpassar sig till krigets vardag. Det intressanta, och smått paradoxala i detta, är att avsaknaden av någon tydlig poäng gör det hela så mycket mer konkret. Vad vi ser och vad vi hör, tycks verkligen spegla hur soldaternas liv såg ut. En imponerande bedrift av en regissör jag trodde hade sett sina sista bästa dagar.
MER LÄSNING: Peter Jackson - från splash till cash