Therapy for a Vampire (2014)

Vi befinner oss i 1930-talets Wien. På självaste Sigmund Freuds soffa ligger Greve Geza von Közsnöm, en vampyr vars livsgnista har slocknat. Givetvis vet inte Feud om sin klients natur – åtminstone inte till en början. Vi får snart veta att greven har under sitt långa liv tröttnat på sitt vardagsliv. Han tycker att han har upptäckt allt om både sig själv och sin omgivning. Dessutom hatar han sin fru, som ständigt frågor honom om hur hon ser ut – hon har ju trots allt ingen spegelbild. Värst av allt, han kan inte släppa sin livs stora kärlek, Nadila. En kvinna som han förlorade för över hundra år sedan.

Under en terapisession ser Közsnöm en tavla på en kvinna identisk hans svunna kärlek. Tavlan, som föreställer konstnären Viktor Humas fästmö Lucy, blir startskottet på ett helgalet romantiskt skräckäventyr. Greven är övertygad om att Nadila har inkarnerat och nu är han fast besluten om att kidnappa Lucy och återuppväcka hennes svunna minnen av ett tidigare liv. Släng in lite dubbelspel, kärlekshypnoser som går gel, galna situationer och skickligt ordlekande, så har du nästan en shakespeariansk tagning av Dracula att avnjuta.

LÄS OCKSÅ: De 15 bästa spökfilmerna

Under den inledande timmen är också Therapy for a Vampire en riktig skarp nattsvart komedi med ett och annat slafsigt blodstänk. Skådespelet ligger på hög nivå och jag var inte ensam om att skratta högt i biosalongen (filmen visades på Norrköping Filmfestival). Fast när upplösningen väl närmar sig, verkar manusförfattare och regissör David Rühm ha tappat fokus. Den fyndiga sofistikerade humorn utmynnar istället i förvirrande dialog och tramsiga skämt. Trist! Men likväl är Therapy of a Vampire en film som funkar vilken lördagskväll som helst.

Bäst: Tobias Moretti är underbar i rollen som den plågade greven.

Sämst: Att filmen tappar fokus mot slutet.