The Way Back (2020)
Ben Affleck är sanslöst bra i finstämt drama.
Att Ben Affleck besitter förträffliga kvaliteter som regissör har han bevisat med filmer som ''Gone Baby Gone'', ''The Town'' och ''Argo''. Men det är sällan som han har gjort en riktigt minnesvärd roll framför kameran. I ''The Way Back'' visar Affleck att han är fullfjädrad karaktärsskådis.
Redan under de allra första minuterna av The Way Back står det klart att huvudkaraktären Jack (Ben Affleck) har problem med alkoholen. Han knäpper en bärs i bilen efter jobbet och beger sig sedan till den lokala puben. Ölburken finns med i duschen morgonen därpå och termosmuggen fyller han inte med kaffe, om man säger så.
Jacks liv kretsar kring alkoholen. Han är en före-detta basketspelare och frånskild sedan en tid tillbaka. Det märks att han har djupgående problem som har fått legat och gro för länge. Ben Affleck spelar huvudrollen med stor övertygelse och gestaltar en man som känslomässigt inte lyckats gå vidare utan är fast i sitt tragiska förflutna. Han ser verkligen plågad ut - kanske inte lika mycket som brorsan Casey Affleck i Manchester by the Sea (2016), men något i den stilen. Jag skulle säga att detta förmodligen är den mest gripande prestation som Ben levererat hittills under sin mångsidiga och ytterst framgångsrika karriär.
Det är när Jack får förfrågan att coacha det nuvarande basketlaget för sitt gamla gymnasium som hans liv får en välbehövlig knuff i rätt riktning. Jack var själv en av stjärnspelarna när det begav sig, men av anledningar jag inte går in på här satte han så småningom punkt för sin karriär.
Fint berättad och med ett tydligt budskap.
Filmen är fint berättad och har ett tydligt budskap om att gå vidare och hitta tillbaka till sig själv. Den blir aldrig övertydlig, utan tvärtom är det flera frågetecken kring Jacks bakgrund som regissören Gavin O'Connor hanterar på ett känsligt sätt. Under en drabbande scen, som utspelar sig på ett barnkalas, blir vi exempelvis varse en tragisk omständighet som högst troligt var en anledning till att Jack och hans exfru Angelas (Janina Gavankar) förhållande inte höll.
Med vetskap om Jacks bakgrund och nuvarande alkoholproblem, är det nästintill omöjligt att inte känna glädje när han lyckas vägleda basketlaget och så småningom göra intryck på de unga killarna. I synnerhet intresserar han sig för Brandon (Brandon Wilson), som har ett spänt förhållande till sin pappa. Detta är något som påminner Jack om sin egen uppväxt och det är fint att se hur han kliver in och hjälper Brandon att blomma ut.
Detta är enligt mig inte heller en regelrätt solskenshistoria med uppenbara dramaturgiska kurvor. Jag trodde exempelvis att filmen skulle ta slut när det i själva verket visade sig vara ett viktigt kapitel kvar. Vilket på sätt och vis får sägas spegla livet och de oförutsedda vändningar det ibland tar.
The Way Back kretsar kring en begåvad och hederlig man som haft ett helvete, men som ändå lyckas komma ut på andra sidan. Det är ingen lätt resa att gestalta, men Ben Affleck gör det med bravur. Tidigare har jag främst förknippat denna man med hans förträffliga regissörskvaliteter (Gone Baby Gone, The Town, Argo), men nu inser jag att han dessutom är en sjuhelsikes skådis.
För fler recensioner ---> Scrolla vidare! Spana också in vår lista med gåshudsframkallande idrottsfilmer!