The Unbearable Weight of Massive Talent (2022)

Med huvudroller i kvalitetsfilmer som Mångalen (1987), Wild at Heart (1990) och Leaving Las Vegas (1996) kombinerat med actionrökare som Face/Off (1997) och The Rock (1996) var Nicolas Cage 90-talets kanske hetaste skådespelare i Hollywood. Men sedan dess har karriären delvis trampat vatten, även om mannen som gav upphov till begreppet "Cage-rage" glimtat till mellan varven. Dock är det onekligen så att få skådespelare har i modern tid fått en sådan kultstatus som Nicolas Cage. Nu på senare tid verkar det som att den förlorade Coppola-sonen får den upprättelse han faktiskt förtjänar. Efter briljanta skräckthrillern Mandy (2018) och det finstämda dramat Pig (2021) kommer nu The Unbearable Weight of Massive Talent, som både bokstavligt och bildlikt talat andas Cage ut i fingerspetsarna. 

Kortfattat handlar filmen om Nicolas Cage, punkt. Nic Cage (Nicolas Cage) är en förvisso välkänd men numera avdankad skådespelare med sina bästa år bakom sig. Han slits konstant mellan livet som pappa till Addy (Lily Mo Sheen) och viljan att bevisa sin förmåga som storslagen aktör. När han missar att få "rollen i sitt liv" tar sig an ett sista lönsamt uppdrag som agenten Richard Fink (Neil Patrick Harris) fått till sig. Gigget har egentligen ingenting med skådespeleri att göra, utan går helt enkelt ut på att åka till Mallorca och hänga med miljonären tillika det gigantiska Cage-fanet Javi (Pedro Pascal). Nic behöver pengarna för att betala av sina skulder innan han lägger ner karriären för gott, men Javi har andra planer. Det blir startskottet på en udda resa i sann Cage-anda. 

Komedins stora skämt

Storyn i filmen följer den meta-trend som blivit populär i Hollywood det senaste året. Det vill säga att berättelsens struktur baseras på en uttalad självdistans och rikligt med "verkliga" populärkulturella referenser. Till skillnad från många Marvelfilmers meta-take, som i princip nöjer sig med att droppa en filmtitel här och var, tar regissören Tom Gormican det ett steg längre. Även om stora delar av The Unbearable Weight of Massive Talent fiktivt leker med delar ur den verklige Nicolas Cages liv det onekligen en film om Nicolas Cage där Nicolas Cage spelar Nicolas Cage, med allt vad det innebär. Metaperspektivet existerar i flera laget och det är också det som är komedins stora, och i ärlighetens namn enda, skämt. I var och varannan scen droppas det referenser från Cage tidigare filmer, men på ett sätt som känns lekfullt och kul. Om man gillar Nicolas Cage, som undertecknad verkligen gör, är det svårt att inte luta sig tillbaka och bara njuta när guldpistolerna från Face/Off gör entré i en absurt rolig scen. 

En nedtonad Cage

Det bästa med filmen är dock att alla referenser faktiskt har en mening för handlingen. Det gör att jag inte tappar intresset, trots att det faktiskt är ganska långt mellan skratten ibland. Utan att avslöja för mycket är handlingen relativt generisk, så den som inte ser storheten i Cages repertoar lär inte vara lika lättroad som jag. Hur som helst bör det tilläggas att huvudpersonen själv faktiskt är förvånansvärt nedtonad i rollen som sig själv och gör det riktigt bra. Även Pedro Pascal visar att han besitter den tajming som krävs i komedier och matchar Cage fint. 

Sammantaget är The Unbearable Weight of Massive Talent gjord för- och av filmnördar som älskar Nicolas Cage. Det är tveksamt om en bred publik kommer uppskatta filmen och trots en tajt speltid på drygt 100 minuter blir det lite väl meta-på-meta för min smak ibland. Men för alla som har för vana att citera repliken "No, not the bees, not the beeeees" från kultklassikern The Wicker Man är detta givetvis ett måste.