The Shape of Water (2017) – Som E.T. för vuxna

Stumma Elisa (Hawkins) jobbar som städerska på en hemlig forskningsstation. Hennes enda vänner är kollegan Zelda (Spencer) och grannen Giles (Jenkins). En dag ombeds hon att städa upp efter en olycka i ett av laboratorierna. Då ställs hon öga mot öga med en mystisk amfibisk varelse, som hon snart får en mycket nära relation till. Varelsen misshandlas dagligen av Strickland (Shannon), forskningsstationens förbittrade och stenhårda säkerhetschef. När Elisa gör upp en plan för att frita varelsen, hamnar hon mitt i en konflikt mellan de amerikanska och sovjetiska underrättelsetjänsterna.

Guillermo del Toro är en regissör med stor bredd i sin meritlista. Han har bland annat regisserat Blade II, en kass uppföljare, och Pacific Rim, om hur jättestora robotar slåss mot jättestora monster. Dessa filmer är dock inte utmärkande för Toros stil.

Mimic, en av hans första filmer, är en skräckfilm med intelligenta kackerlackor. Det låter kanske urfånigt, men det är en skräckfilm som bygger mer på psykologisk skräck än äckliga varelser. Med Hellboy gav han oss en okonventionell superhjälte och visade prov på sin visuella förmåga. Det var dock med Pans labyrint som han verkligen visade vad han kunde åstadkomma med sin fantasi och visuella förmåga, som är de två mest utmärkande aspekterna för hans stil. Pans labyrint är en oerhört vacker film om hur fantasin kan ge en människa en tillflykt under de mest hemska omständigheter.

I The Shape of Water är del Toro i visuell högform. Filmen utspelar sig i 60-talets USA. Folk bär kläder i jordnära färger. Det är många kostymer, klänningar och uniformer i svart, grått och brunt. Trots detta är The Shape of Water en film som sprakar av färg. Blåa och gröna nyanser, vattnets och livets färger, står i skarp kontrast till de kläder som de kalla supermakternas representanter bär. Händelseutvecklingen är starkt kopplad till vattnet, som blir mer levande än någonsin i del Toros händer. Filmen är bland annat nominerad för production design och foto. Detta är väldigt tuffa kategorier i år, där bland annat Blade Runner 2049 är en stark motståndare, men visst hade det varit kul om The Shape of Water vann dessa kategorier.

Hawkins, Jenkins och Spencer är alla nominerade för skådespelar-statyetter. Deras insatser är rätt bra, men inte på den nivån att de förtjänar en Oscar för dem. Jag är lite förvånad över att Michael Shannon inte är nominerad. Hans karaktär, Strickland, är en extremt auktoritär närvaro. Hans beteende tilltar i intensitet i takt med att hans frustration växer. När jag ser Shannons insats i denna film, kan jag inte annat än hoppas att han snart får ytterligare en roll som skurk i en superhjältefilm. Zod i The Man of Steel var bra, men Shannon är som klippt och skuren för att spela en superskurk och han kan bättre.

Visst är The Shape of Water både en vacker och fantasifull berättelse. Vi bjuds på spänning, kärlek, vänskap och fantastiska visuella upplevelser. Handlingsmässigt är filmen dock inte vidare originell. Det känns som att jag sett detta förut. Det är lite som en vuxenversion av E.T. Detta gör att det är en väldigt förutsägbar film, vilket förtar mycket av upplevelsen.