The Night Comes for Us (2018)

När gangsterorganisationen Triadens skickligaste lönnmördare Ito (Joe Taslim) sviker ett uppdrag och räddar en liten flickas liv, blir han plötsligt deras främsta måltavla. En hans rivaler, Arian (Iko Uwais), förgör allt i sin väg i hopp om att vara den första som når till Ito.

Som mästare på kampsport och alla tänkbara vapen är Ito livsfarlig för alla som väljer att trotsa honom. Men motståndet är stort och även för någon som verkar vara oövervinnerlig ser det svårt ut att komma ur det här levande. De enda han har till sin hjälp är en liten grupp lojala vänner, som mot alla odds väljer att skydda honom och flickan till varje pris.

Redan i första scenen går det att urskilja filmens själ och ana hur de närmaste två timmarna kommer att vara. Det är rått, det är brutalt, fåordigt, tunga vapen och ljudeffekter i överflöd. Antal timmar som lagts manuset till The Night Comes for Us kan blott ha varit en minimal bråkdel av antalet som lagts på effekterna och scenografin till actionscenerna. Dialogerna gör inget annat än att driva handlingen framåt, med undantag för några enstaka one-liners, som är så härligt skrattretande att de faktiskt höjer underhållningsvärdet med ett en ironiskt komisk effekt.

Men The Night Comes for Us får ändå en del pluspoäng för sitt utseende. Som sagt är det här krutet har lagts och det märks. Kamerarörelserna tillsammans med klippningen gör slagsmålen omåttligt intensiva och i viss utsträckning hypnotiska. De blir emellertid lite för många av dem så mot slutet när det mest avgörande kamperna tar plats, har magin börjat avta och intresset försvunnit.

"The Night Comes for Us" tror jag ändå kan locka många, åtminstone de som gillar banal action, för det är precis vad det här är. Så om du bara vill se coola actionfyllda scener utan att bry dig om skarpa dialoger, komplexa karaktärer eller ens realism och logik kan du nog finna dessa två timmar betydligt mer väl spenderade än jag.