The Man Who Sold His Skin (2021)
Mörk satir som kämpar med att hitta en röd tråd.
Tunisiens officiella Oscarsbidrag målar upp en inhuman, om än uddlös bild av situationen för frihetssökande flyktingar.
Mannen som titeln refererar till är Sam, en syrier som efter en rad olyckliga händelser befinner sig i en situation där han desperat försöker hitta ett sätt att återförenas med sin käraste Abeer, som befinner sig världsdelar bort i Belgien.
När den möjligheten en dag dyker upp gör det så genom ett minst sagt unikt förslag från en världskänd konstnär. Som en del i hans nästa konstutställning vill den pretentiösa och eyelinerbärande Jeffrey bokstavligt talat tatuera in ett Schengenvisum på Sams rygg vilket – i egenskap av att klassas som en handelsvara – kommer tillåta Sam att resa till Europa.
Filmens premiss om hur flyktingar behandlas som just varor är fyndigt påtänkt, om än lite övertydligt utfört. Repliker som: ”Sam återfår sin mänsklighet och frihet genom att förvandlas till en vara, en sann paradox va?” lämnar väldigt lite till övers för tittarens egna slutledningar vilket gör att filmens budskap i slutändan känns lite väl inhamrat och ganska uddlöst.
Två halva filmer blir inte till en hel.
Vad som börjar som en intim och jordnära gestaltning av flyktingars människovärde i sökandet efter frihet graviterar alltmer mot en mörk samhällssatir som påminner om Ruben Östlunds The Square. Denna övergång av genre leder också till en tydlig skiftning i filmen tonalitet vilket bryter upp filmen i två delar, något som tyvärr gör att glaset känns halvtomt snarare än halvfullt när det hela ska summeras.
Till filmens kredit är det estetiska mycket väl utfört. Valen av musik, färg och kameraarbete är genomtänkta och omsorgsfyllda vilket gör att filmen, trots dess brister, alltid känns livfull och inbjudande. Om det så gäller pampiga scener i auktionssalar med klassisk musik dånande rakt igenom skärmen eller metaforiska och mer lågmälda scener som visar hur kycklingar, på iskallt manér, skeppas ut världen över så finns det alltid något att lockas av i det tekniska framförandet.
Dessvärre tar det bara filmen en bit på vägen, och när storyn till slut ska knytas ihop gör man det med en twist som känns oerhört förhastad, något som tyvärr känns ganska passande för en film som aldrig lyckas sätta fingret på sin egen identitet.
The Man Who Sold His Skin släpps på bio 23 april.
VIDARE LÄSNING:
Bästa filmerna 2021