The Last Bath (2020)
Komplicerat relationsdrama om att läka sina sår.
"The Last Bath", nominerad till Ingmar Bergman-priset, är ett relationsdrama om nunnan Josefina och hennes systerson Alexandre och deras sammanflätade liv i Portugals vackra, solgassanade bergslandskap.
Detta drama börjar med att Josefinas far, som även varit en fadersfigur åt hennes systerson Alexandre, plötsligt går bort och Josefina ställs inför det svåra valet att överge sitt kall i kyrkan eller att överge Alexandre. Ett val som dock förstärks och blir mer självklart dagen då Alexandres försvunna, struliga mamma plötsligt kommer tillbaka.
"The Last Bath" är oerhört vackert filmad från första till sista filmrutan. Musiken höljer sig som ett dunkel över bildspråket med dova toner som påminner mig om skräckfilmer. Detta skapar ett obehag och gör mig beredd på något illavarslande. Denna skräck gör sig aldrig synlig för mig på skärmen men ger oss en tydlig vittring om vad som går igenom huvudet på våra karaktärer.
"Tragisk berättelse om trauman."
Den största bristen "The Last Bath" har är att lunka framåt i ett behagligt tempo. Men medan filmen rullar på i sitt sakta, sakta mak så är den i sitt esse när den får tid på sig att skapa tydliga former av det vi knappt kan se eller höra då det bara försiktigt viskas om det. Jag brukar tycka att det är svårt att tolka undertoner och dolda budskap i filmer men här finner jag att grundtanken med filmens mening är tillräckligt tydlig utan att det skriver mig på näsan.
MER LÄSNING:
Bästa filmerna på Göteborgs Filmfestival 2021
Svårighetsgraden i att tolka filmkonsten i The Last Bath är en sån som jag tror kan utmana i tillfredställande doser, både för den vane filmveteranen och den som bara nöjesåker då och då. Filmen stannar kvar långt efteråt och ger mig ständigt nya tankar, framförallt vad som hände innan filmberättelsen tog sina första steg. Det är en film inledningsvis inte alls var min kopp te, men som vägrade ge sig, och så småningom kom jag att förstå och uppskatta den mycket.
"The Last Bath" är en tragisk berättelse om trauman, och Josefinas och Alexandres starka behov och vilja att plåstra om varandras ytliga och själsliga sår. En ge och ta-relation som bevisar att "konventionellt" inte alltid är det som ger oss det stöd och den närhet som vi som unika individer alltid behöver. Det är godhjärtad påminnelse att öppna våra sinnen för alla möjligheter som finns.
För fler recensioner --> Scroll vidare!