The Intern (2015)

Ben (Robert De Niro) är en 70-årig änkling som har tröttnat på pensionärslivet. Fast besluten att börja jobba igen, lyckas han få en praktikplats hos en nätbutik som säljer damkläder.

Hans arbetssysslor består av att vara assistent till Jules (Anne Hathaway), som inte förstår vad hon skall ha för nytta av honom. De har båda olika syn på tillvaron, förankrade i värden från två olika generationer, men efter ett tag skall det visa sig att Bens erfarenhet från affärslivet kan vara rätt bra att ha.

Handlingen är rätt förutsägbar och det bjuds egentligen inte på några direkta överraskningar. The Intern fokuserar istället på att slå världsrekord i munterhet i feelgood-genren, men för mycket av det goda kan ge motsatt effekt. För utan någon form av konflikt eller spänning, är The Intern rätt ointressant att betrakta.

Robert De Niro och Anne Hathaway utgör annars ett rätt bra par och det finns några trevliga scener att dra på mungiporna över. Hathaway gör vad som krävs, hon har inte direkt heller jättemycket att jobba med.

De Niro då? I mitt tycke är han en alldeles för begåvad skådespelare för att ens ställa upp i en sådan här manustunn film. Jag kan inte förstå varför han envisas med att medverka i medelmåttliga produktioner på senare år. Haveriet, The Family (2013), finns fortfarande kvar på näthinnan. Forsätter den här negativa trenden anser jag att hans goda renommé kan förändras.

Med ett mer välarbetat manus och någon form av konflikt hade The Intern kunnat bli en helt okej feelgood-film.

Bäst: Finns en trovärdig kemi mellan De Niro och Hathaway.

Sämst: Sällan har jag skådat en sådan stor omfattning av produktplacering.