The First Purge (2018)
Våldsamt värre i "The First Purge".
Gerard McMurrays "The First Purge" är en föregångare till de populära "Purge"-filmerna. Det finns sedan tidigare tre kapitel om ett USA där medborgarna en gång om året, under tolv timmar, har tillåtelse att bryta mot lagen. Allt är tillåtet, inklusive mord. Producenten bakom filmerna är Jason Blum, vars lågbudgetproduktioner ofta går med hög vinst, så det är ju föga förvånande att Hollywood bestämt sig för att mjölka även denna kassako.
I den här filmen får vi, som titeln avslöjar, veta hur allt började. Ett alternativ till de två politiska partierna i USA, de så kallade "New Founding Fathers of America" tar över makten i landet, och beslutar att "experimentet" The Purge ska äga rum på Staten Island i New York. Där får vi se hur medborgare som lever i utsatta områden försöker överleva den hemska natten. Oskyldiga Nya (Lex Scott Davis) och hennes bror Isaiah (Joivan Wade) tvingas söka hjälp hos den farliga gängledaren Dmitri (Y'lan Noel).
Våldsamt blir det. The First Purge marknadsförs, likt de tidigare filmerna, som en skräckfilm men är definitivt mer av en actionrulle, även om en del billiga tricks används för att försöka skrämma oss. Under filmens gång stiger antalet döda kroppar drastiskt, men tyvärr upplevs det otäcka våldet mest som tomt innehåll. Det berör inte riktigt på djupet, nästan som att det vore smågodis till vapenbesatta amerikanare.
Samtidigt dras det paralleller till den nuvarande politiska situationen i USA. De bortglömda medborgarna i de utsatta områdena måste slå tillbaka mot de kalla ledarna som vill utrota dem. Men även om det kan uppfattas som ett progressivt budskap, köper inte cynikern i mig det alls. The First Purge är bara våld för sakens skull. I konst är det visserligen kanske inget fel i det, men här är det helt enkelt inte underhållande alls.
Det som räddar filmen från ett ännu lägre betyg är den sista tredjedelen. Situationen utvecklas till en form av Die Hard deluxe där Nya och Isaiah bunkrar upp sig i sin lägenhet medan Dmitri försöker skydda dem, och han påminner lite om John McClane. Det finns en karaktär vid namn Dolores, en äldre dam, som fungerar som filmens komiska befrielse. Hennes skämt funkade varje gång på mig. Och så spelas Kendrick Lamars Alright över eftertexterna, sedan är det slut på goda egenskaper hos The First Purge.