The Favourite (2018)

Filmen utspelar sig i England, tidigt 1700-tal. Det är en tuff tid för landet, då de ligger i krig med Frankrike. Den regerande drottningen Anna (Olivia Colman) är, på grund av sina många säregna personlighetsdrag, oförmögen att på egen hand fatta viktiga beslut (det enda hon tycks bry sig om är sina kaniner, som hon har inne på sitt rum). Därför är hon beroende av sin hovdam Sarah (Rachel Weisz) som hjälper henne med de flesta angelägenheter rörande kriget. De båda har dessutom ett ytterst intimt förhållande.

När Sarahs avlägsna kusin Abigail (Emma Stone) plötsligt dyker upp, sökandes efter jobb, börjar tillvaron sakta men säkert förändras för Sarah. Till en början tar hon sig an Abigail och hjälper henne komma till rätta. Snart står det dock klart att Abigail, mån om att återfå den aristokratiska ställning som hon en gång haft, är beredd att göra mycket för att ta Sarahs plats som drottningens hovdam. Ett psykologiskt maktspel tar sin början när de båda kvinnorna börjar kämpa om drottningens gunst.

Det är ett smart skrivet och sexuellt laddat maktspel vi får bevittna. Det är en fröjd att se hur Abigail succesivt nästlar sig in hos drottningen och vinner hennes förtroende, medan Sarah har fullt upp med att ta hand om politiska ärenden. Osämjan intensifieras mellan Abigail och Sarah, vilket resulterar i flera laddade scener. Både Emma Stone och Rachel Weisz gör sina roller strålande bra.

Det gör även Olivia Colman, som vann pris för bästa skådespelerska på årets Golden Globe-gala. Rollen hon gör är minst sagt komplex, men på ett bisarrt och komiskt sätt ger Colman uttryck för en massa känslor. I en favoritscen zoomar kameran in på hennes ansikte, och genom subtilt minspel ser vi hur hon går från glad till rasande arg över bara några sekunder. En lysande scen som kusligt visar hur bräckligt hennes sinnestillstånd är.

The Favourite är dessutom musikalisk: Lätta, nerviga stråkar varvas med vacker klassisk musik på ett sätt som höjer flera av scenerna i filmen.

Den känslomässigt avtrubbade ton som återfinns i flera av Yorgos Lanthimos tidigare filmer (Dogtooth, The Lobster) är enligt mig inte lika närvarande i The Favourite. Istället är detta en film som kretsar mycket kring drottningen Annas kaotiska personlighet. Olivia Colman i huvudrollen tillåts att ge uttryck för ett brett spektra av motstridiga känslor. Detta är sällsynt i Lanthimos filmer, där karaktärerna vanligtvis är återhållsamma med att visa just känslor. Med detta sagt, känns The Favourite mer levande än tidigare verk av den grekiske regissören.