The Farewell (2019)
Bitterljuv feel-good när kinesisk familj undanhåller farmors cancerbesked.
En kinesisk familj bestämmer sig för att inte berätta för sin farmor att hon har drabbats av elakartad lungcancer. Det är huvudpremissen i regissören Lulu Wangs andra långfilm ”The Farewell”. Trots det tunga ämnet utmynnar filmen i ett slags solskenshistoria, och jag vill tro att de flesta som går och ser filmen i slutändan kommer att lämna salongen med en varm känsla i kroppen.
En kinesisk familj bestämmer sig för att inte berätta för sin farmor att hon har drabbats av elakartad lungcancer. Det är huvudpremissen i regissören Lulu Wangs andra långfilm "The Farewell". Trots det tunga ämnet utmynnar filmen i ett slags solskenshistoria, och jag vill tro att de flesta som går och ser filmen i slutändan kommer att lämna salongen med en varm känsla i kroppen.
Huvudpersonen är Billi (Awkwafina som vann en Golden Globe för sin insats). Hon pluggar i New York och bor där tillsammans med sin mamma och pappa. Det går trögt och hon får avslag på sin ansökan för ett Guggenheim-stipendium. Billi står däremot nära sin farmor (Shuzhen Zhao), som tillsammans med flera släktingar bor kvar i Kina, och pratar med henne dagligen på telefon.
När det framkommer att deras farmor har lungcancer, iscensätter familjen ett bröllop som ursäkt för att hela släkten ska kunna hälsa på henne utan att hon blir misstänksam. Men hur långt är familjen beredda att gå för att undanhålla informationen om cancern för farmorn? Och är det rätt väg att gå, att inte låta henna veta att hon kanske inte har så lång tid kvar?
Kulturkrocken blir ett faktum.
Det blir minst sagt en kulturkrock när Billi och hennes föräldrar sammansluter med sin övriga släkt i Kina. Det är ur Billis perspektiv vi får ta del av historien, och hon har svårt att förstå hur det kan vara moraliskt rätt att inte berätta för ens närmaste att denne har elakartad cancer. I USA – och många andra länder – skulle det väl innebära ett brott. Men som hennes farbror förklarar i en scen, så är en människas liv i Kina en del av en helhet. Genom att hålla sin farmor i mörkret, tar familjen tyngden från hennes axlar och placera den på sina egna. En vördnadsmässig gest, helt enkelt.
Filmens handling är baserad på regissören Lulu Wangs egen familj och hur de ljög för sin farmor om hennes cancer. Jag tycker att hon har gjort en bra skildring av denna historia. Det är en hel del bitterljuv feel-good. Skådespelet är också starkt, dialogen likaså.