The Boy (2016)

Amerikanskan Greta Evens (Laruen Cohan) ska börja jobba som barnflicka på ett gammalt kråkslott på den engelska landsbygden. Tanken är att hon ska ta hand om unge Brahms medan hans föräldrar åker iväg på semester ett par månader. Mycket snart märker hon att arbetet hon har åtagit är väldigt annorlunda mot vad hon hade föreställt sig. Pojken de åldrade föräldrarna vill att hon ser efter är nämligen en porslinsdocka.

Mr. och Mrs. Heelshire är helt övertygade om att Brahms lever. De klär honom, läser poesi för honom, låter honom lyssna på musik och nattar honom. Greta, som inte delar föräldrarnas föreställning, tycker hela situationen är väldigt märklig, men att säga upp sig vore inte ekonomiskt möjligt. Innan hon lämnas ensam med Brahm viskar Mrs. Heelshire i hennes öra att hon ber om fölåtelse. Hon vet vad som komma skall. Det vet inte Greta.

Läs också: De 15 bästa spökskräckisarna

The Boy lovar mycket men håller lite. Filmens atmosfär byggs upp snyggt med läckra miljöer, kusliga leksaker och stämningsfull skräckfilmsmusik. Dessutom försöker filmens författare Stacey Menear ge karaktärerna djup och bakgrundshistoria, vilket är mer än vad jag brukar förvänta mig av en typisk mellanmjölksskräckis. Tyvärr dröjer det inte länge innan historien börjar spårar ur.

Rätt vad det blir den stämningsfulla musiken hetsig och överdramatisk och det stillsamma fotot beblandas med fullständigt opassande MTV-filmande á la KLIPP, KLIPP, KLIPP! The Boy är milt sagt ingen stilsäker film och den tonsättande kvalitén dalar för varje scen som går. Det mediokra skådespelet blir allt sämre och storyn får sig en ordentlig twist som, trots att idén är god, direkt går att punktera med plot holes. Värst av allt är den avslutande sekvensen som sänker betyget direkt.

I det stora hela är ändå The Boy en okej skräckis med en handfull läskiga scener. Om du ser den utan allt för kritiska ögon funkar den bra en lördagkväll.

Bäst: Den första jump-scaren är riktigt läskig! 

Sämst: Att filmen helt plötsligt blev så ofokuserad.