The Americans (2013-)

Långt i öster, i kommunistbältets hjärta Moskva, sitter generalsekreteraren Brezjnev och styr sitt Sovjet. Han har nyligen beordrat en invasion av Afghanistan. Brezjnev har också byggt upp en organisation som fått kodnamn ”Centret”. Centret har som syfte att utbilda ryska spioner till att infiltrera det amerikanska samhället under täckmantel.

Två av dessa spioner är paret Jennings. Under många år har de levt och verkat under sina påhittade amerikanska identiteter: Philip (Rhys) och Elizabeth (Russell). De lever i en förort till Washington, har två barn tillsammans och driver en resebyrå. Självklart är allt bara en del av täckmanteln.

När barnen har somnat klär Elizabeth på sig blond peruk och den lilla svarta med uppdrag att förföra någon fanatisk sexgalen politiker. Allt för att få fram värdefull information. Under tiden tar maken emot Centrets krypterande meddelanden. Paret Jennings är de perfekta KGB-spionerna.

En dag flyttar FBI-agenten Stan Beeman (Emmerich) in i grannhuset. Han jobbar med att kartlägga KGB:s "sleeper-agenter" men är än så länge ovetande om sina grannars bakgrund. Paret Jennings är däremot väl medvetna om Beemans uppdrag och jobbar hårt för att bli bundis med sin nya granne. Katt och råtta-leken drar sakta men säkert igång.

The Americans har verkligen en riktigt cool story. Dessutom kryddas handlingen med inslag ifrån verkliga händelser under Kalla Krigets 80-tal. Som tittare är det riktigt kul att reflektera över hur mycket, eller lite, de båda sidorna Öst och Väst egentligen vet om varandra. Ett felsteg och kärnvapenbomberna kan vara ett faktum.

Genom avsnitten får paret mängder av uppdrag med samma betydelse, ”Mother Russia” framför allt! Gång på gång utspelar sig både en inre och yttre konflikt mellan Philip och Elizabeth. Efter mer än tjugo år i staterna, vad är då egentligen hemma? Seriens andra dimension kretsar kring frågeställningen om vad som är den rätta ideologin och runt parets speciella och konstgjorda relation.

Vad är det då som gör att The Americans inte lyckas förtrolla mig?

Kan det beror på att när paret Jennings pratar "ryska" i olika återblickar så görs detta på engelska med rysk brytning? Eller på att Matthew Rhys som spelar Philip till och med dubbas under en scen? Uteblir magin för att deras förklädnader under uppdragen är ännu sämre en vad Val Kilmers karaktär hade i The Saint (för oss få som fortfarande minns den rullen)? Nej. Svaret är helt enkelt att det aldrig blir riktigt spännande.

Trots det fantastiska utgångsläget ger inte pulsmätaren några höga utslag. För varje avsnitt som går uppstår ett nytt uppdrag med nya motiv. Kanske är det också där problemet ligger? Att handlingen spretar och därmed förhindrar The American att växa till något större? Dessutom spelar inte Matthew Rhys tillräckligt bra. För att vara en utbildad schakal vars personlighet ska vara skiftande, agerar han hela tiden för likartat.

När serien väl ger mig hjärtklappning beror det främst på det märkliga och hysteriska låtval som ska vara representativt för tidsepoken och inte på att handlingen är särskilt spännande. Det hade varit bättre att lägga mer krut på att anpassa miljöerna efter berättelsens tidsanda än att låta musikvalet stå för en sån stor del av jobbet. Av och till kunde historien lika gärna utspelats sig under nutid.

Med det enorma utbud av TV-serier som försöker locka oss hungriga filmälskare med är dessvärre The Americans inte en mastodont-serie värd att konsumera.

Kuriosa: Serien är inspirerad av den ryska spionring som sprängdes i USA 2010. Seriens upphovsman, den tidigare CIA-agenten Joseph Weisberg, förflyttade händelserna till början av 1980-talet och baserade personerna på kollegor med liknande uppdrag. På grund av Weisbergs tidigare yrke behöver dock FBI, enligt manusförfattaren själv, godkänna alla manus.