The 5th Wave (2016)

Jorden befinner sig under hot av utomjordingar och närmar sig sitt slut. Vi får följa överlevaren Cassie (Grace Moretz) i sitt sökande efter sin försvunna bror. Utomjordingarnas attacker kommer i vågor i form av naturkatastrofer. Efter fyra förödande stormningar väntas en femte, men i vilken skepnad kommer den att ske?

Blakesons film är trendig och mixar du de vanligaste katastroffilmsklischéerna - den separerade familjens kamp om att återförenas, en mystisk och onaturlig kraft som orsakar dystopi, tonårsromansen och så vidare - får du The 5th Wave.

Det som däremot utmärker filmen i katastrof-genren är berättelsens slutliga twist, men trots att den är snyggt inplanerad misslyckas Blakeson med dess uppdagande.

Berättelsen har väldigt lite fokus på karaktärer och deras relationer och det straffar sig eftersom att det är rädslan att förlora någon som gör katastrofer spännande. Inom genren är det vikten av att hitta hem som driver karaktärerna att överleva apokalypsen, men först måste det etableras hur viktigt deras hem är för dem. Filmteamet kastar istället in oss i en action-explosion och trots att det bjuds på spännande bilder, når inte känslan av spänning fram.

The 5th Wave får mig att undra när genren ska förändras. Senast jag såg en bra katastrof-film var Steven Spielbergs War of the Worlds (2005).

Efter sin insats som "Hit-Girl" i Kick-Ass (2010) hade jag stora förhoppningar på Grace Moretz, men efter bomber som The Equalizer (2014) och Dark Places (2015) började mitt intresse för hennes karriärutveckling att försvinna. Efter The 5th Wave är intresset nu helt borta. I filmen är inte Grace Moretz dålig, men hon väljer filmer som inte bemöter hennes egna förmåga och för att uppnå äkta framgång går prestation och val av filmer hand i hand.

Bäst: Tanken med filmens stora twist.