Recension: ”Small Axe” (säsong 1)

Regissören och manusförfattaren Steve McQueen växte själv upp i Londons västindiska kvarter under 70- och 80-talet. Hans nya antologiserie är med andra ord mer personlig och förknippad med hans egna upplevelser än hans redan hyllade långfilmer.

Small Axe är väl visserligen mer eller mindre en serie av kortare långfilme än en TV-serie, avsnittet Mangrove är dessutom över två timmar lång – medan de resterande ”avsnitten” håller sig omkring en dryg timma i längd. Samlingsnamnet på serien knyter an till Bob Marley-låten med låttexten ”If you are the big tree. We are the small axe.”, här bemöter alltså McQueen rasismen och orättvisorna som de västindiska invandrarna utsattes för med ett välformulerat hugg i taget.

Mangrove (1) berättar den sanna historien om ”The Mangrove Nine”, som ställdes inför rätta efter att ha anklagats för att ha skadat poliser under en demonstration. Red, White and Blue (2) berättar den sanna historien om Leroy Logan, som blev en av de första svarta poliserna i London – med hopp om att förändra organisationen inifrån. Lovers Rock (3) utspelar sig under en lång festnatt. Education (4) handlar om 12-åringen Kingsley som flyttas till en skola för barn med speciella behov och Alex Wheatle (5) berättar den sanna bakgrundshistorien om den prisvinnande författaren med samma namn.

Även om rasismen givetvis är ett återkommande tema i varje avsnitt, så läggs ännu mer av fokuset på att visa upp och berätta om kulturen kring musik, mat och familj på ett oerhört kärleksfullt, hoppfullt och nostalgiskt sätt. Det råder ingen tvekan om att McQueen, som både har skrivit och regisserat varje avsnitt, har lånat mycket från sina egna erfarenheter.

Avsnitten är helt fristående från varandra och kan ses i vilken ordning som helst, jag har (ovan) rangordnat avsnitten från bäst till ”minst bäst" – men alla håller en väldigt hög klass.

MER LÄSNING: Årets bästa serier 2021!