Recension: I Am… (Säsong 3, avsnitt 1) – Kate Winslet spelar mot sin dotter
Tungt och naket mor- och dotterdrama
Den brittiska regissören och manusförfattaren Dominic Savage är tillbaka med ännu en säsong av ”I Am…”. Denna gång är det Kate Winslet som kliver in som huvudrollsinnehavare i det första avsnittet där hon spelar mot sin dotter Mia Threapleton. Filmtopps Oskar Gustavsson Klingenstierna recenserar.
Den tredje säsongen av Dominic Savages dramaantalogiserie är här. I de tidigare säsongerna har det bland annat varit Samantha Morton, Lesley Manville och Letita Wright som spelat huvudrollerna i varsitt avsnitt. Varje avsnitt är en fristående berättelse som skildrar en kvinna som är vid en avgörande punkt i livet. Savage står för regin och manuset arbetas fram i samarbete med huvudrollsinnehavaren. I säsongens första avsnitt, som hade brittisk premiär för ett år sedan, får vi se Kate Winslet och hennes dotter Mia Threapleton spela mot varandra. Ämnet är ungas psykiska ohälsa.
En trasig mor- och dotterrelation
Winslet spelar den ensamstående mamman Ruth som, när avsnittet inleds, är på ett svettigt spinningpass. Hennes dotter Freya (Mia Threapleton), som är någonstans i femtonårsåldern, är hemma och testar den ena outfiten efter den andra. Målet är att få till den perfekta bilden som sedan förhoppningsvis ska håva in gillamarkeringar och uppmärksamhet. Trots att de bor under samma tak är de långt ifrån varandra. Freya är nedstämd och deprimerad och Ruth känner sig hjälplös i situationen när hon gång på gång har svårt att komma sin dotter nära och starta en dialog.
Efter att Ruth kritiserat Freyas korta kjol för att vara slampig utbryter ett hetsigt gräl där svordomarna och glåporden haglar. De glider allt längre isär och Ruth får kämpa för att vinna Freyas uppmärksamhet. Samtidigt börjar Freyas skolgång att se alltmer mörk ut när läraren varnar för hög frånvaro och uteblivna inlämningar. Samtidigt tipsas Ruth om att försöka få Freya att gå till en kurator för att få bukt med måendet. Vägen dit är tyvärr lång och svår.
Ett känslosamt och naket kammarspel
Avsnittet, som för övrigt är drygt 90 minuter långt, liknar till stor del ett kammarspel. Intrigen utspelar sig framför allt i huset där de bor och det är nästan bara mor och dotter som man som tittare får möta. Savage arbetar till stor del med tystnaden som här är oerhört obehaglig och stel. Den trevande och ibland uteslutna dialogen mellan de båda är en kärnpunkt i hela avsnittet. Nyckeln till en bättre relation och ett bättre mående för de båda är genom att kommunicera, krama varandra och helt enkelt visa att man finns där när livet är som mörkast.
Det är lätt att tänka bort att Kate och Mia även är mor och dotter i det verkliga livet. De är båda mycket bra i sina respektive roller, speciellt Mia får visa upp sig inför den större publiken och Kate cementerar sin plats som en av de allra vassaste skådespelerskor vi har just nu. Ämnet i sig är inte originellt, vi har under bara det gångna året sett flera filmer och serier som skildrar ungas psykiska ohälsa. Det som är unikt här är att det görs på ett naket och tydligt vis.
Flertalet scener är tuffa att bevittna där deras relation tycks vara på upphällningen. I en scen får Freya svara på varför hon mår dåligt, vilket hon inte kan svara på. Hon ringar därmed in att psykisk ohälsa är så pass komplext och svårt att bota att det inte går att förklara vad som ligger bakom det dåliga måendet. Oavsett om man själv eller någon i ens närhet drabbats av psykisk ohälsa är det här avsnittet värt att se.
Första avsnittet i säsong 3 av ”I am…” går att streama på SVT Play från och med den 27 december. Det sänds även i SVT2 ikväll, den 27 december klockan 21:40. De två resterande avsnitten släpps vid ett senare tillfälle.