Recension: Hack my heart (säsong 1)
Serie som lämnar mycket att önska
"Hack my heart" är en ny dramakomedi som har premiär den 21 april på SVT Play. Svenska ungdomsserier är någonting som SVT blivit kända för att producera med bra resultat, men "Hack my heart" hör tyvärr inte till den skaran.
AI som matchmaker
Gymnasieeleven Otto (Frank Dorsin) tror sig ha knäckt kärlekskoden med en ny dejtingapp som han har utvecklat tillsammans med sin enda vän Tor (Olof Eriksson Ahlström), fast allting egentligen är en bluff. Han försöker lura en investerare, men när han inte får något kapital får han tag på pengar på annat håll och startar upp appen som snabbt sprider sig bland resten av eleverna på skolan.
Appen som har namnet “Hack my heart” går ut på att en AI agerar matchmaker och matchar ihop folk, men i själva verket är det Otto och Tor som gör matchningarna och därmed bygger algoritmen på en bluff. Otto tar hjälp av sin syster Mira (Vera Fhager) som är en erfaren hacker och YouTubern Julius (Stefan Popov) för att få igång affärerna, och eleverna i skolan blir försökskaniner. När appen inte fungerar som den ska och ställer till problem måste Otto försöka ställa allt till rätta.
Svårt att greppa
Huvudtemat med AI och unga entreprenörer som försöker slå sig in på arbetsmarknaden med en unik idé ligger helt rätt i tiden och det är en bra grundidé som serien bygger på. Däremot är det inte mycket annat som känns unikt och det är svårt att greppa riktigt vad serien egentligen vill säga. Det startas upp flera linjer med olika händelser och karaktärer som sedan inte får någon fortsättning eller vare sig en avslutning eller pay-off.
Saker och detaljer som inte känns helt trovärdiga eller förklarliga stör tittandet. Exempelvis som att de är i skolan, men man får enbart se två av dem på lektion i princip en gång under de första fem avsnitten, vilket får en att ifrågasätta miljövalet och åldersspannet. Det är inspelat i Malmö under hösten 2022 och statisterna, som bland andra poliserna, och någon lärare pratar skånska, men det gör ingen av huvudkaraktärerna.
Borde inte i alla fall någon annan göra det när det blir så uppenbara kontraster mellan dialekter? Sådana detaljer påverkar negativt handlingen i stort och får en att fundera på andra saker än vad serien eventuellt vill förmedla.
Inte intressant att följa
Karaktärerna i serien är osympatiska och man känner ingenting för dem vare sig när de är glada eller hamnar i problem. Skådespelet bidrar inte heller till att man som tittare ska kunna knyta an till karaktärerna och resultatet blir då tyvärr att man helt enkelt inte bryr sig om vad de gör eller varför. Framför allt huvudkaraktären Otto, även om han som person beskrivs som ett problembarn och en skitsnackare, vill man ju som tittare kunna knyta an till eftersom serien kretsar kring hans idé och hans jobb med denna. Fast istället är han överhuvudtaget inte alls intressant att följa och karaktärsbågen saknas.
Med så många klichéer som det lätt blir i ungdomsserier måste de sitta perfekt och resten runt omkring måste vara tilltalande, vilket inte fungerar i det här fallet. En homosexuell som inte vill erkänna det, en YouTuber som tycker det är jobbigt att vara känd, någon som är hemligt kär i en annan – det blir för gjort. Den komiska tajmingen sitter inte och hade humorn varit mer framträdande och fungerande hade det kunnat bidra till att serien gav en bättre känsla.
“Hack my heart” är en serie med en intressant grundidé, men den är tyvärr inte så intressant på några andra punkter. Varken handlingen eller karaktärerna är engagerande nog och det är svårt att förstå vad serien egentligen vill ha sagt eller vad den vill vara. Den lyckas inte leva upp till förväntningarna som finns på ungdomsserier hos SVT idag.
“Hack my heart” har premiär 21 april på SVT Play.