Greta: Lyssna inte på mig!
Det enda som ger hopp är handling. Utan handling, inget hopp.
I den här dokumentärserien i tre delar följer vi aktivisten Greta Thunberg under ett ovanligt år i hennes kamp mot klimatförändringarna. 2019 tog hon ett sabbatsår för att själv se effekterna av klimatförändringen, en ambition som för Sveriges främsta aktivist och ofrivilliga kändis över hela världen.
VIDARE LÄSNING: Recension – Greta (2020)
I SVT:s dokumentärserie får vi följa Greta och hennes pappa Svante på väg mot klimattoppmötet i Santiago de Chile. På sin resa kommer de till platser där klimatförändringarna redan satt sina spår och färden börjar i Kanada. Ett land vi knappast föreställer oss klimatet vara en polariserad tvistefråga, men likaså konfronteras anhängare av oljeindustrin demonstranter i Alberta.
Kanadas största bidrag till växthusgaser är landets oljeindustri, ett vetenskapligt faktum som ställer fördelar för ekonomin mot nackdelar för miljön. En återkommande osämja som utgör kärnan i konflikten i alla världens länder där den gröna omställningen står mot arbeten låsta till farlig och smutsig energiutvinning.
MER LÄSNING: Nya svenska serier och filmer
Som åskådare får ta del av Gretas tal och förberedelserna samt den förödande nervositeten inför samtliga hennes framträdanden. Egentligen helt ointresserad av uppmärksamhet och som representant för ingen annan än sig själv talar Greta med aktivister, vetenskapsmän såväl som lokalbefolkningen i områden där glaciärer smälter och temperaturer förändrats.
"Greta är knappast intresserad av sitt eget ofrivilliga kändisskap."
Resan fortsätter till Kalifornien, en stat där inte ens republikanerna kan förneka klimatförändringarnas konsekvenser. I The Golden State möter vi boende i områden som förstörts av skogsbränderna 2020. Aldrig får vi glömma hur statens f.d. guvernör och filmstjärna Arnold Schwarzenegger gav blanka fan i Washingtons klimatförnekare när han – som republikan – gick emot Bush-administrationens policy genom att praktiskt taget skriva under Klimatavtalet i Kyoto för Kaliforniens vägnar.
Serien handlar inte så mycket om Greta Thunberg själv och någon smörig, melankolisk berättelse är det inte frågan om. Greta är knappast intresserad av sitt eget ofrivilliga kändisskap, personliga status eller karriär. Utan istället utgör problemen som hon vill belysa nästan uteslutande seriens huvudsakliga narrativ. Vetenskapliga varningar om höjda vattennivåer, stigande temperaturer och framtida klimatflyktingar står permanent på seriens program.
På väg från Kalifornien mot klimattoppmötet i Chile får vi abrupt veta att på grund av oroligheter i Santiago så har mötet förflyttas till Madrid i Spanien. Hopplöst men principfast vägrar Greta konsekvent att sätta sig på ett flygplan, utan väljer istället att ta vägen över Atlanten via båt. Den avskärmade tillvaron på båten över det stora blå ger tillfälle för reflektion och lugn.
Ankomsten till Lissabon 20 dagar senare blir däremot allt annat än lugn. Överväldigad av uppmärksamheten i Portugal och Spanien, samt med stark inbördes press talar Greta vid konferensen i Madrid, hon är samlad och har lovat sig själv att bespara publiken starka känsloyttringar liknande de vid Global Climate Strike i New York. Allt måste handla om saklig fakta, uppmaning till handling och förändring hos politiker och företag. Ingenting ska få handla om henne som person, reflekterar hon ärligt och osjälviskt för oss innan talet.
"Träffen mellan de de båda aktivisterna är ett stjärnmoment"
Serien innehåller storslagna naturbilder och en barytonröst som starkt påminner oss om trevliga naturprogram från BBC, något som förenas fint under resans gång då Greta träffar den legendariske programledaren och naturhistorikern David Attenborough. Träffen mellan de båda aktivisterna är ett stjärnmoment, men det tänker jag inte tala om mer eftersom det vackraste i serien överlag är Gretas möte med polska arbetare vid en kolgruva i Schlesien.
Mötet känns inte alls konstgjort och är knappast någon dramatisk manöver för att pressa fram friktion, spänning eller liknande effekt. Knappast möts vi heller av några Dallas-karaktärer eller stereotypa konservativa idioter som vägrar lyssna på vetenskap, utan vi möts av just arbetare.
Arbetare som på grund av ett låst kapitalistiskt system tvingats välja mellan antingen arbete förödande för klimatet eller ett tomt kylskåp för familjen där hemma. Kolgruvearbetarna uttrycker en naturlig förståelse för en grön omställning, men även reservationer för en sådan. Reservationer som aldrig känts mer förståeliga än nu när vi får höra dem på så nära håll
Det blir aldrig någon uppläxning eller meningslösa elakheter, utan båda parter visar istället uppriktighet och respekt för varandra. Jag misstänker att dessa fullvuxna karlar och Greta Thunberg var ömsesidigt nervösa inför mötet, som blir seriens mest ödmjuka stund. Vidare i serien tillkommer konstruktiva samtal och analyser av just konflikten arbete kontra grön omställning men även köttindustri kontra lokalproducerat, fossila bränslen kontra förnyelsebar energi etc.
"Greta: Lyssna inte på mig!" går att se på SVT Play.