Recension: Ann-Marie väljer glädje (säsong 1) – ”Ren Skäringer-briljans”

Enkelheten låter Skäringer skina

Mia Skäringers nya humorserie Ann-Marie väljer glädje på SVT är nära att snudda på Mia och Klara-nivå med fantastiska sketcher och man blir nästan avundsjuk på hur hon kommer på allt. Karaktären Ann-Marie såg vi för första gången under Skäringers enmansshow Dyngkåt och hur helig som helst och nu blåser hon nytt liv i karaktären i den nya TV-serien. De älskade karaktärerna Gulletussan och Tabita får vila och serien fokuserar enbart på karaktären Ann-Marie, vilket ironiskt symboliserar karaktärens hopplöst roliga öde. 

Ann-Marie genomgick för sjutton år sedan en yttre förvandling i programmet Go'kväll i deras styling-segment ”Gör om mig”. Ann-Maries inre liv har sedan dess stått orört och för att komma ikapp denna yttre makeover har hon arbetat med en samtalsterapeut (Sanna Persson Halápi), men utan att se några större framsteg. Nu blåser terapeuten nytt liv i behandlingen och ger Ann-Marie tydliga veckobaserade uppgifter som startar en resa full av utmaningar och insikter.

Konceptet och formatet är enkelt – i varje avsnitt får vi se Ann-Marie som berättar för sin terapeut om den föregående veckan och den uppgift hon tog sig an. Anekdotiskt och osammanhängande berättar Ann-Marie för terapeuten om den veckan hon haft, medan vi som tittare får se verkligheten och hur hon tolkat och utfört uppgifterna.

Det är en enkel sketchserie i form av att det är korta avsnitt där övriga skådespelarna har enstaka repliker, vilket också medför en press på att Skäringer måste bära serien – men som hon gör det! Visserligen hade man kunnat önska sig ett längre format eller mer av en sammanvävd historia, men serien bjuder på så mycket enkel men välskriven humor.

Skäringer visar upp sin humoristiska kraft genom att få till allt från den fysiska humorn, till rösten som hon tagit fram till karaktären. En favoritscen är helt klart när Ann-Marie stöter in i en mimare och de börjar efter-apa varandra, eller karaktärens påtvingade harklingar till följd av en sköljande ångest – så ren Skäringer-briljans som det bara kan bli!

En karaktär som lagrats länge

Ann-Marie är ju den karaktär som vi fått se på scen men inte förrän nu i någon TV-produktion, och att vi fått vänta känns väldigt värt det. Humorn ger Mia och Klara-vibbar i en modern tappning.

Med Ann-Marie så har Skäringer skapat en karaktär med en bisarrt dassig verklighets- och självbild och, skrämmande nog, är det lätt att identifiera sig med den. Skäringer berättade för Filmtopp att hon identifierar sig med karaktären på många plan, vilket märks om man har koll på ”Skäringer Cinematic Universe”. Serien genomsyras nämligen av Skäringers filosofi om att ”känna sig så lättvindig i farten – bara för att inse att man kört upp på fel sida motorvägen”, vilket också är Ann-Maries stora problem. 

Hela serien är skriven med ett lättsamt och roligt slag mot Kay Pollak och andra (för många) poänglösa självhjälpsmetoder. Skäringer har fått till de små detaljerna i manuset som sätter humorn i en rolig, samtida kontext. Bland annat så är ytterligare en guldgruva Ann-Maries upphakning och avundsjuka på Pernilla Wahlgren som till slut fick sin prins ”Bauer”. Hon jämför ofta sitt bistra ensamma liv i Mölnlycke med vad som händer i ”Villa-Nilla” och det är ett sånt karaktärsdrag som humoristiskt är helt mitt i prick.

För att vara en humorserie på SVT med 10 minuter långa avsnitt så är det en fantastisk skapelse av Mia Skäringer. Hon visar sina allra bästa sidor, vilket gör att vi verkligen kan lägga till Ann-Marie bland komikerns ikoniska karaktärer!

”Ann-Marie väljer glädje” (säsong 1) väcker nu liv i en karaktär som visar Skäringers humor från sin bästa sida! Serien är otroligt välskriven och detaljerna i den fysiska humorn och manuset är verkligen en sann fullträff av Skäringer.

De fyra första avsnitten av säsongen har premiär på SVT Play den 18 april. Läs mer om serien här.