Stulna blickar (2015)
I slutet av januari tidigare i år besökte Lorenzo Vigas Göteborg Film Festival där han visade upp sin nya film Stulna blickar. Jag var på plats och såg filmen samt lyssnade till några ord från regissören själv. Först nu har filmen svensk biopremiär på riktigt och då är ju frågan: är den värd att se?
LÄS OCKSÅ: Filmtopp på Göteborg Film Festival 2016
Armando är en man i 50-årsåldern som i sin egen dimma går igenom tillvaron i Caracas, Venezuela. Han får utlopp för sina sexuella fantasier genom att betala unga män för deras ”umgänge”. Det är på detta sätt han får kontakt med Elder, en 17-årig pojke som är ledare för ett kriminellt ungdomsgäng. Deras första möte slutar med att Elder rånar och misshandlar Armando, men trots detta vill han inget hellre än att träffa Elder igen. Efter att Elder motvilligt går med på detta inleder de två ett förhållande som är minst sagt komplicerat, på flera olika sätt.
Stulna blickar behandlar extremt kontroversiella ämnen. Faktum är att Luis Silva, som spelar Elder, var tvungen för sin egen säkerhet fly landet när filmen hade premiär. Silva har inte medverkat i någon film varken före eller igen. Annat är det för den väletablerade sydamerikanska skådespelaren Alfredo Castro, som spelar den andra huvudrollen Armando.
Filmens regissör, Lorenzo Vigas, skildrar Armandos "dimma" på ett effektivt sätt med hjälp av fotot, som ofta har ett väldigt kort skärpdjup. Allt som befinner sig mer än cirka en halvmeter från Armando är ur fokus vilket framkallar en känsla av instängdhet och förstärker känslan av att han befinner sig i sin egen lilla värld. Detta är för övrigt ett knep som på ett väldigt effektivt sätt även användes i filmen Sauls son, som hade premiär i vintras.
LÄS OCKSÅ: Bästa filmerna 2016
Sammanfattningsvis är Stulna blickar är en snyggt fotad och tankeväckande film med fantastiska skådespelarinsatser. Alfredo Castro är som sagt meriterad men Luis Silva agerar på minst samma höga nivå, om inte högre. Väldigt imponerande med tanke på att han aldrig gjort något liknande tidigare utan mer eller mindre plockades in direkt från slummen i Caracas.
Bäst: Samspelet mellan Alfredo Castro och Luis Silva.
Sämst: Att en skådespelare inte ska kunna spela en sådan här roll utan att sedan behöva fly landet.