Stockholm (2019)
Stockholm är en medioker gisslankomedi utan sting.
Ethan Hawke och Noomi Rapace spelar huvudrollerna i "Stockholm", en gisslankomedi baserad på Norrmalmstorgsdramat. Trots att storyn har potential går filmen vilse i sin egen fjantighet. Det är varken kul eller särskilt spännande och tonen spretar åt alla håll. Och sen det här med att alla bryter på svenska – det gör mig galen!
Begreppet Stockholmssyndromet är välbekant världen över och betyder i korta drag att ett kidnappningsoffer sympatiserar med sin förövare. Baserad på Norrmalmstorgsdramat i Stockholm år 1973 berättar Robert Budreaus historien om begreppets bakgrund.
Svenskamerikanen Lars Nyström (Ethan Hawke) får för sig att råna en bank och ta gisslan för att på så sätt förhandla sin surrogatbror Gunnar Sorensen (Mark Strong) ut ur fängelset. Bianca Lind (Noomi Rapace) är av de tillfångatagna och börjar efter ett tag fatta tycke för den kaotiska, karismatiska men också oväntat vänliga Nyström. Deras relation intensifieras i takt med att polisen kommer allt närmare.
Rånet på Norrmalmstorg är ett av de mest kända i Sveriges historia. Filmen följer inte verkligheten till punkt och pricka, men i stora drag är det samma grundhistoria fast med påhittade karaktärer och skeenden. Eftersom det verkliga händelseförloppet balanserar på gränsen till det absurda är det fullt logiskt att Budreau väljer att göra komedi av det hela. Problemet är att varken filmens dialog, någon specifik scen eller karaktär är särskilt rolig.
Skådespelarna pratar engelska med svensk brytning.
Möjligen är det meningen att skådespelarnas horribla svensk-engelska brytning, som samtliga utom Ethan Hawke och Mark Strong använder, ska vara kul. Men jag är inte road. Det är helt orimligt varför två svenskar som integrerar med varandra pratar engelska med svensk brytning. Om originalspråket inte skall användas är det alltid bättre att hålla sig till ren engelska (som i HBO-serien Chernobyl).
Dock är Stockholm inte bara en renodlad komedi utan innehåller också thrillerelement. Trots att Bedreau lyckas bygga upp ett par spännande sekvenser blir resultatet bara halvdant. Mycket tack vare att karaktärerna har alldeles för överdriva ark. Poliserna är flamsiga tråkmånsar, Noomi Rapaces Bianca Lind är en endimensionell tant-kvinna helt utan skinn på näsan och Mark Strongs karaktär är i stort sett bara Mark Strong i peruk. Utan Ethan Hawkes naturliga charm hade filmen inte varit värd att genomlida. Han är alltid sevärd, oavsett vad han gör. Dessutom är hans karaktär Lars Nyström den enda som manuset ger lite kött på benen.
Nej, "Stockholm" är tyvärr en stor besvikelse. Upplägget att berätta den tokiga historien om Norrmalmstorgsrånet som en komedi är ett smart drag, som dock ha verkställts av en mer kompetent filmmakare. Allting är så mediokert trist att det enda jag tar med mig är faktumet att det låter illa när svenskar bryter på engelska.