Song to Song (2017)
Emmanuel Lubezki är en av få filmfotografer jag vet namnet på. Som med Roger Deakins eller Gordon Willis vet jag att hur dålig resten av filmen än är, kommer den ändå vara vackert filmad. Lubezki har stått för filmandet av de otroligt visuella Gravity och The Revenant, och hade han inte varit bakom kameran under Terrence Malicks Song to Song undrar jag verkligen om jag hade klarat av att se färdigt den.
LÄS OCKSÅ: Christian Bale m.fl. bortklippta ur "Song to Song"
Malick har haft en synnerligen intressant karriär och är själv nästan en lika mystisk karaktär som de han skapar i sina filmer. Han kan göra fullkomliga mästerverk, som den episka krigsfilmen Den tunna röda linjen eller ambitiösa och existensiella The Tree of Life. Men det smärtar mig att inse att Malick har blivit något av en parodi på sig själv.
Song to Song utspelar sig i Austins sprakande musikscen där en kärlekstriangel mellan den svinaktige producenten Cook (Michael Fassbender) och de två up-and-coming artisterna BV (Ryan Gosling) och Faye (Rooney Mara) äger rum. Mycket mer till story går inte att hitta. De som känner till Malicks filmografi vet att handlingen heller inte är poängen med hans filmer.
Karaktärerna i Song to Song gillar att låtsasbrottas med varandra och leka som om de vore små barn samtidigt som de viskar försök till poetiska rader om livet till oss. Malick försöker hitta symbolik och svar på filosofiska frågor genom sin besatthet av fingertoppar som stryker längs väggar eller fönster, och det funkar helt enkelt inte längre. Det blir bara en massa intetsägande berättarröster till vackra landskap och den otroliga skådespelarensemblen slösas bort. Rhonda (Natalie Portman) och Amanda (Cate Blanchett) dyker upp längs vägen för att röra runt i grytan lite, men inte ens de kan rädda den här trevande och uttråkande pastischen.
För att inte somna när du ser filmen kan du se hur många av de artister som spelar sig själva som du kan hitta. Håll utkik efter Patty Smith, Iggy Pop, Florence Welch och Anthony Kiedis från Red Hot Chili Peppers. Störst roll av alla kändisar har dock svenske Lykke Li, hon medverkar som skådespelerska och två av hennes låtar återfinns dessutom i soundtracket. Lykke lyfter faktiskt filmen en hel del, det är synd att hon inte fick mer utrymme.
LÄS OCKSÅ: Recension: Knight of Cups (2015)
Song to Song känns betydligt längre än vad den är och hade kanske passat bättre som en halvtimmes konstinstallation någonstans än på vita duken. När jag såg The Tree of Life på bio 2011 var det besökare som lämnade salongen i protest, då var jag helt oförstående, men jag skulle snarare bli förvånad om folk som ser Song to Song inte gör likadant.