Recension: Yellowstone (säsong 5B) – så bra är öppningsavsnittet!

I två år har Yellowstone-fansen tålmodigt väntat på den andra halvan av säsong 5 och nu är den här – utan Kevin Costner. Exakt vilka grunder som ligger bakom den tvåfaldigt Oscarbelönade stjärnans avhopp vet vi inte, men arbetet med hans eget västernepos Horizon: An American Saga lär vara en stor bidragande faktor.

Oavsett vilket har seriens skapare Taylor Sheridan tvingats skruva till storyn en hel del för att plötsligt skriva ut seriens kanske allra mest centrala karaktär, John Dutton – ranchägaren i Montana, som nyligen valts till guvernör och vars primära kamp ligger i att skydda sin familjs mark från de företag och privata intressen som försöker ta den ifrån dem.

Sheridan låter oss inte hållas på halster utan klargör direkt i öppningsscenen vad som har hänt med den älskade karaktären, vars historia nu har nått vägs ände. På sätt och vis är det tacksamt, men samtidigt präglar detta också hela öppningsavsnittet på ett nästan uteslutande negativt sätt. Vad som händer med John och hur detta drar igång ett nytt virrvarr av intriger, tänker jag inte skriva ut i den här minirecensionen eftersom jag själv lider av spoilerallergi.

Beth bjuder på en underbar scen

Någonstans under den fjärde säsongen började Yellowstone gå lite på tomgång, konflikterna blev några för många och kändes alldeles för konstruerade. Men aldrig så konstruerade som de blir här. Inte bara vad som sker med John, utan också hur denna händelse ska kopplas till Dutton-barnen Beth, Jamie och Kayce.

Som för så många andra, är det relationen mellan Beth och Jamie som har varit min favoritdel med serien. Beths totala avsky till sin bror och anledningen varför, hur feg och patetisk han är, samtidigt som han alldeles uppenbart underskattas av familjen och mycket väl skulle kunna vara dess största tillgång. De är utmärkt gestaltade av Kelly Reilly och Wes Bentley, seriens verkliga stjärnor.

Här skiner det dock inget vidare om dem, utan man kan nästan se på dem hur de kämpar med delar av dialogen och de plötsligt inslängda såpa-inslagen. Men åtminstone Reilly får en chans att glänsa när hon på sitt mest uppnosiga vis trotsar en kontrollant under hennes samhällstjänstgöring. Det är en underbar scen.

Rip står för avsnittets bästa ögonblick

Annars är det både mycket och ingenting som händer under avsnittets gång. Tempot känns förvånansvärt sävligt, trots all den energi som rimligtvis borde finnas i ett avsnitt som ska kicka igång en hel säsong och dessutom bjuder på en av de största händelserna – om inte den allra största – i seriens historia.

Samtidigt finns det några staka stunder. Exempelvis har Rip (Cole Hauser) en riktigt fin scen som ekar gamla Yellowstone, när fokuset låg på cowboylivet och ibland med nästan dokumentära inslag. Här besöker han en gammal, men skicklig hantverkare som gör handgjorda sporrar. De säger inte så mycket till varandra, men det är några väldigt autentiska minuter som respektfullt gör hatten av till ett gammalt, snart utdött, sätt att leva.

Det är en otacksam uppgift Sheridan har fått, att trolla med knäna. Och han gör det med väldigt ojämnt resultat. Nu när Costner-problemet är ur vägen, har det ändå uppstått en chans för honom att ta ett omtag, samla sina story lines och hitta tillbaka till det där fokuset som en gång i tiden gjorde Yellowstone till en fröjd att följa. Tillbaka till rötterna, Taylor.

"Yellowstone" har premiär på SkyShowtime 14 november.