Recension: ”The Darkness” (säsong 1) – så bra är nya kriminaldramat med Lena Olin
Det saknas anamma i Lasse Hallströms serie
Hela säsongen av internationella satsningen "The Darkness" med Lena Olin, och som regisserats av Lasse Hallström, har nu haft sin premiär på SkyShowtime.
I dag är det premiär på SkyShowtime för den nya kriminalserien The Darkness med Lena Olin, 69, och som regisserats av Lasse Hallström, 78. Att denna ofta blödiga och sentimentala filmskapare skulle göra en dyster kriminalare som sin första serie känns ju väldigt otippat och spännande. Men han och hustrun Olin verkar fortfarande ha mycket kvar de vill göra i sina karriärer, vilket är beundransvärt och inspirerande. Däremot kan jag inte säga att The Darkness är något de borde spendera allt för mycket tid på framöver. Serien är snyggt gjord och välspelad av Olin men har svårt att komma igång på allvar.
”The Darkness” lär definitivt hitta sin publik
Berättelsen bygger på Ragnar Jónassons bästsäljande bokserie om kriminalkommissarien Hulda Hermannsdóttir som närmar sig pensionen. Det är i alla fall vad hennes kollegor hoppas på. Hulda är nämligen en bråkig jävel som hatar slappt polisarbete och som inte ger upp på sina utredningar. Här får hon ta sig an ett häpnadsväckande mordfall som utvecklas till något större, samtidigt som hon tvingas göra upp med sina egna demoner från det förflutna. Hulda har livet som insats när hon jagar gärningsmannen.
Det här är som du märker en handling vi känner igen alldeles för väl, men det som är speciellt med The Darkness är att den utspelar sig i ett otäckt kallt och mörkt snösamhälle med glaciärer. Och att den frontas av den evigt unga Lena Olin som stångas mot buffliga män. Det finns mycket potential i The Darkness som på pappret har allt, men jag kommer inte runt att sakna formkänsla och den där tyngden som kan ta en mörk berättelse i mål.
För den som är sugen på att dyka ned i denna vintermörka och snåriga pusseldeckare finns nu hela säsongen att se. Är den värd en tittning? Personligen har jag problem med bristen på riktig tyngd och en rätt spretig utredning – men jag kan också se de positiva aspekterna med The Darkness, som är de bitande snömiljöerna och att vi får umgås mycket med en Lena Olin som ännu en gång ger allt.