SkyShowtime-serien är ”förvånansvärt intetsägande” men ”medryckande” mot slutet

När den eleganta Hollywoodproducenten Wendy Patterson (Christina Hendricks) får ansvaret att leda filmatiseringen av en storslagen bok i Irland, tar hon sig an uppdraget med blandat vemod. Vad som presenteras som en unik möjlighet som kan gynna hennes status inom branschen, där vassa armbågar nästintill ses som ett krav, möts också av en känsla av obehag och hopplöshet. Uppdraget tvingar henne återbesöka Drumbán, den irländska staden hon växte upp i och platsen där hon tillsammans med sitt dåvarande kärleksintresse, Séamus Proctor (Paddy Considine), blev bortförda av aliens 25 år tidigare. 

Rädslan att målas ut som det svarta fåret vid hennes återkomst finns kvar djupt inom henne efter ha blivit misstrodd av sin familj. Det var också katalysatorn och den enda anledningen till varför hon lämnade platsen och aldrig har återvänt, tills nu. 

Tillsammans med en hel Hollywood-produktion rullar hon in i staden och sitt förflutna för att göra sitt jobb, samtidigt som hon hoppas rikta strålkastarljuset på en av stadens bäst bevarade hemligheter. Vad hon inte förväntar sig är den stora förändring hon möter. Staden och dess invånare har vuxit upp utan henne och hennes gamla kärleksintresse har stadgat sig med en fru och två barn. 

Förutom de mycket talangfulla huvudrollsinnehavarna Christina Hendricks och Paddy Considine bjuder seriens rollista på andra spännande namn som Eileen Walsh, David Wilmot, David Rawle, Leia Murphy, m.fl, som alla står för fullt dugliga prestationer.

En stor besvikelse

Den nya SkyShowtime-produktionen signerad Chris O'Dowd imponerar inte, utan tvärtom är serien förvånansvärt intetsägande. Jag förstår att handlingens finurlighet och stundtals fjantiga sida kan vara tilltalande för en viss publik, men för mig föll det för det mesta platt och kändes oseriöst. Den välkända skådespelaren och komikern Chris O'Dowd, känd för Bridesmaids (2011) och The Sapphires (2012), har inte bara skapat serien, utan står också för skådespeleri och regi i vissa avsnitt. En riktig allt-i-allo-prestation. Men denna gång verkar det som att han tagit sig vatten över huvudet.

Resultatet: en dramakomedi som varken utmanar publiken eller pressar fram några skratt. 

O'Dowd ska inte sågas för brist på engagemang, det är tydligt att han vill väldigt mycket med sitt senaste projekt, men stundtals kanske lite för mycket. Det finns ingen brist på karaktärer och händelseförlopp att följa för tittarna, snarare det motsatta. De två första avsnitten spenderas nästan enbart på att bekanta sig med de olika karaktärerna och det krångliga berättelseförloppet som ibland tycks snubbla över sig självt, med karaktärer som har invecklade kopplingar till varandra. Det blir nästan som att serien inte riktigt vet vad den vill och saknar en tydlig identitet.

I en tid där kort uppmärksamhetsförmåga hos publiken är ett problem, framstår detta som ett djärvt drag som tyvärr inte blir framgångsrikt. När scenerna blir för långa och intetsägande, händer det tyvärr att jag sitter och skruvar på mig i tristess. 

Väcks till liv mot slutet

Lika intetsägande och långrandiga som de första avsnitten är, lika intressant och medryckande är det sista avsnittet. Det är nästan som att O'Dowd i sin allt-i-allo-roll till slut fått en spark i ändan och förstått att seriens handling måste växlas upp skärpas ett snäpp. Resultatet av detta är seriens utan tvekan bästa avsnitt, med rapp dialog och ögonblick som förmodligen kommer få publiken där hemma i sofforna att bjuda på några skratt eller fniss. Det är åtminstone det enda avsnittet där jag nästintill drog på smilbanden så gott som det gick. I det sista avsnittets ögonblick lämnas vi också med en cliffhanger, så det hade inte varit en allt för stor skräll om ytterligare en säsong väntar. 

Trots en märkbar förbättring och höjning mot seriens slut, lyckas det inte rädda upp vad som tyvärr var en mycket färglös och medioker helhet. Någonting som inte hjälps av introduktionen av sanslöst många karaktärer som inte tillför så värst mycket till historien, eller av effekterna och en produktionen som stundtals kändes slarvig, billig och jämförbar med vad man kan förvänta sig i en julkalender. Trots att skådespelarna gör sitt bästa, hjälps de inte av den identitetslösa handlingen. 

Om en ny säsong väntar, hoppas jag på ett rappare tempo och större tydlighet från början. 

Den nya serien ”Small Town, Big Story” streamar just nu på SkyShowtime.