Recension: The Agency (avsnitt 1-3): ”Michael Fassbender imponerar”
Iskall spionserie på gott och ont
”The Agency” är en puttrande och osentimental skildring av amerikanska spioners värld. Problemet är att det känns som att det saknas en emotionell förankring.
Många amerikanska TV-serier är övertydliga. Ibland känns det som att teamen bakom produktionerna tror att publiken är idioter. The Agency har gått i en helt annan riktning.
Serien utspelar sig i spionernas värld. När en fältagent (Alex Reznik) under täckmantel i Belarus blir gripen för rattfylla och försvinner är det startskottet för en hetsjakt där CIA försöker ta reda på om deras operationer i området är avslöjade. Huvudkaraktären, som går under kodnamnet ”Martian” (Michael Fassbender), kommer att spela en nyckelroll i arbetet.
Intresseväckande om spionernas vansinne
"The Agency" är en puttrande thriller. Vi bjuds visserligen på lite actionsekvenser, men detta är inte någon sorts kopia av den löjligt våldsamma actionserien 24.
"The Agency" är en serie som handlar mycket om vad det faktiskt innebär att vara en spion. Det är inte glamoröst. Det är inte actionpackat. En spions liv går ut på att ljuga och inte lita på någon någonsin. I trailern sitter Martian och pratar med en psykolog om att en spion måste vara vansinnig för att kunna fungera. Det är en scen som även funkar väldigt bra i själva serien.
Spionerna har en otrolig press på sig. De förväntas vara helt känslokalla, men samtidigt ha något sorts patos baserad på patriotism. Det går, så klart, inte riktigt ihop, vilket är vad serien handlar om.
Det är en rätt intressant vinkling av spiongenren.
För kyligt
Denna vinkling är dock på gott och ont.
Istället för att vara övertydlig och repetitiv, känns det lite som att vi kommer in i sjunde säsongen av en långkörare. Det blir krångligt att hänga med när karaktärerna ljuger för varandra så det står härliga till.
Karaktärerna förväntas vara objektiva och kyliga i alla lägen. Så är inte fallet, så klart. Martian bryter till exempel mot alla regler när han fortsätter en relation efter ett uppdrag är över. Denna relation borde ge serien ett emotionellt djup. Problemet är lite att serien kör den där kyliga vansinnesvinkeln hela linan ut.
Det är just den där kyligheten som gör att jag inte riktigt fastnar för "The Agency". Den enda gången jag faktiskt känner att serien får med mig emotionellt är scenerna med John Magaro. Han spelar en Owen, en handledare. Magaro briljerade i huvudrollen i Oscarsnominerade September 5 och har en sällsynt förmåga att spela både proffsigt objektiv och emotionellt engagerande samtidigt.
Nu menar jag inte att de andra skådespelarna är dåliga. Fassbender är som klippt och skuren för rollen som den kyliga och emotionellt utbrända spionen Martian. Jeffrey Wright, Jodie Turner-Smith och Harriet Sansom Harris ger även de stabila prestationer.
Det knepiga med recensioner är att de ska vara subjektiva, men samtidigt ge sken av att vara objektiva när det kommer till kvalitet. The Agency är välskriven, välspelad och har en intressant vinkling av en väletablerad subgenre. Jag tror att denna serie har potential att finna en stor publik.
Saken är den att huvudtemat, som skulle kunna sägas vara det kyliga vansinnet som utgör spionernas mentalitet, inte faller mig i smaken alls. Mitt betyg ska därför tas med en stor nypa salt i det här fallet.
”The Agency” har premiär i morgon, 10 februari, på SkyShowtime.