Recension: Ted (2024) – Seth MacFarlane blåser nytt liv i nallebjörnen
Grovt språk och plumpheter med fingertoppskänsla och finess
Nu är den oborstade teddybjörnen "Ted" med det minst sagt grova språkbruket tillbaka. Denna gång som en miniserie i sju delar.
Denna nya tv-serie har sin förlaga i de två filmerna Ted (2012) och Ted 2 (2015). Båda är skriva och regisserade av Seth Macfarlane, med Mark Wahlberg i spetsen som Teds kompis John Bennet. MacFarlane gör själv rösten till Ted i båda filmerna och han är tillbaka i rollen som den drogälskande och oborstade nallebjörnen även i serien. Däremot är det Max Burkholder som här tar över rollen som en yngre John Bennett.
Serien utspelar sig 1993 där Ted bor tillsammans med John och hans familj, som består av den smått neurotiske och smygrasistiske pappan Matty (Scott Grimes), den pryda och kristna mamman Susan (Alanna Ubach) och den politiskt korrekte kusinen Blaire (Giorgia Whigham).
Ted spenderar sina dagar med att slå dank hemma, vilket resulterar i att han tvingas börja i skolan som straff. I skolan konfronteras Ted och John med skolans mobbare som genast betraktar båda två som ett lämpligt prospekt. Detta sätter igång en händelsekedja med vrickade upptåg som eskalerar mer och mer.
Raffinerad råhet med fingertoppskänsla
Något som serien lyckas mycket bra med, precis som i filmerna, är dialogen. Blir något roligare och mer finessrikt ju oftare med man säger "fuck" eller strösslar lite könsord här och var? Allt som oftast är svaret nej, men i detta fallet tillför just detta en dimension som faktiskt gör att humorn får en råhet och ett djup som gifter sig väl med den i övrigt gladlynta tonen.
Det känns på något vis skruvat fast på ett väl avvägt sätt. Det finns en balans i råheten som modereras med en väldigt bra dialog och roliga skämt.
En stor del av seriens behållning står Scott Grimes karaktär (Matty) för. Han gör en väldigt humoristisk tolkning av en person som uppenbarligen är helt omedveten om hur han framställer sig själv. Att spela en person med noll självinsikt kan framstå som en humoristiskt öppen dörr att sparka in, men att göra det som Scott Grimes gör – då krävs det finess.
Moralisk reflektion med humor som stöttepelare
Så om den tillrättalagde skulle fråga ifall serien enbart är en kavalkad av "ovårdat språk" och glorifierande av droger – så är svaret nej. Den handlar om vänskap och att visa hur långt man är villig att gå för att upprätthålla den. Den handlar även om överseende och förmågan att förlåta andra trots fel och brister. All denna sensmoral och lärdom ligger som en kuliss på en teaterscen där Seth MacFarlane dirigerar en stor humororkester oerhört skickligt.
"Ted" har premiär på SkyShowtime den 22 februari.