Recension: Slutet på sommaren (säsong 1) – lysande svensk deckarserie
Familj, lögner och försvinnanden i den skånska sommaren
Försvinnandet av en 5-årig pojke sätter ett litet skånskt samhälle i skakning. ”Slutet på sommaren” är ett snårigt och bitvis oerhört välspelat kriminaldrama.
1984 försvinner 5-åriga Billy (Akay Jasarovski) under mystiska omständigheter. Hans försvinnande skakar hela det lilla skånska samhället där alla känner alla. Strax efter försvinnandet begår hans mor, Magdalena (Ida Gyllensten), självmord. Tjugo år senare kommer Billys nu vuxna syster, Vera (Julia Ragnarsson) i kontakt med en ung man (Erik Enge) som verkar ha en koppling till fallet. När Vera återvänder till sin hemby och börjar gräva i sin brors försvinnande, rörs en massa känslor upp.
Jag är inget större fan av svenska deckare. Och hela grejen med att allt utspelar sig på den skånska landsbygden kändes lagom klyschigt inledningsvis. Saken är den att Slutet på sommaren är så pass bra att jag funderar på att omvärdera min inställning till svenska deckare.
”Slutet på sommaren” utspelar sig dels 1984, före och efter försvinnandet av lilla Billy, dels tjugo år senare (vilket alltså är runt 2004, så de som älskar att se smartphones kommer bli besvikna). Vi får en komplex bild av relationerna mellan olika karaktärer uppmålad för oss, men det är snart väldigt tydligt att vi saknar ett antal pusselbitar.
Detta är en av seriens största styrkor. Slutet på sommaren matar oss ständigt med små pusselbitar. Vi får inte alla pusselbitarna på en gång, vilket skapar en mosaik som gör att jag sitter som klistrad vid skärmen tills jag får nästa pusselbit.
En annan styrka i Slutet på sommaren är att det snart är tydligt att somliga av de där pusselbitarna inte passar in, eftersom de är lögner.
Torkel Petersson imponerar
"Slutet på sommaren" är bitvis riktigt välspelad dessutom. Det är en serie där relationerna mellan karaktärerna står i centrum. På ytan kan det verka som att Vera är en taskigt skriven karaktär, då hon är impulsiv och uppvisar väldigt dåligt omdöme. Om vi läser lite mellan raderna framgår det dock att detta beteende är resultatet av barndomstraumat (och lite annat som ni får upptäcka själva). När hon interagerar med sin bror, Mattias (Vilhelm Blomgren) sätts hennes beteende i perspektiv. Mattias är kanske den mest sansade karaktären, men han bär också på en hel del ilska och sorg. Ragnarsson och Blomgren har ett väldigt bra samspel.
Den absolut bästa skådespelarprestationen står Torkel Petersson för. Han spelar Harald, syskontrions morbror, en hårdför och karismatisk man som känner alla i byn och har mycket inflytande. Vi vet aldrig riktigt var vi har Harald. Vill han väl eller har han dolda motiv? Hur djupt går hans lögner egentligen? Nu har jag inte vidare bra koll på Kristallen-galan (den svenska motsvarigheten till Emmy-galan där prestationer inom TV-produktioner lyfts), men jag misstänker att Petersson kommer att vara en storfavorit i år.
"Slutet på sommaren" är ett kriminaldrama om familj, lögner och försvinnanden. Nu är jag som sagt inte direkt insatt i svenska deckare, men jag tror inte ni deckarälskare vill missa denna serie.
Premiär 26 december på SkyShowtime.