Recension: Mary & George (2024) – ett välskräddat kostymdrama
En berättelse om makt och manipulation vid det engelska hovet på 1600-talet
Följ Mary och George i deras vågade kamp för makt och inflytande i en värld där ingenting är vad det verkar.
"Mary & George" är en historisk miniserie i sju delar skapad av D.C Moore. Dramaserien tar oss tillbaka till det skandalösa förhållandet mellan Mary Villiers (Julianne Moore), George Villiers (Nicholas Galitzine) och kung James I (Tony Curran) under 1600-talet. Serien fokuserar på deras strävan efter makt och inflytande genom sex, smicker och välplanerade intriger vid kungens hov.
Handlingen börjar med att Georges despotiske far och maken till Mary avlider, och lämnar familjen utan arv. För Mary blir ett nytt äktenskap det enda sättet att säkra sin och familjens framtid, och hon styr snart sin son George mot en liknande kurs. George, som tidigt i serien antyds vara i ett uselt mentalt skick, tvingas iväg till Frankrike på en för tiden sedvanlig utbildningsresa unga ädlingar förväntades göra. Här han får en fullständig uppfattning om sin sexualitet.
När George är hemkommen så korsas deras vägar av inte mindre än kungen själv, James I. Mary, skarpsinnig som hon är, inser kungens attraktion för George och smider planer för att använda det till sin fördel. Genom intriger och manipulation försöker hon guida George in i kungens innersta krets.
En sammanhållen berättelse med en klädsamt grov underton
Dynamiken kring de dynastiska äktenskapen i handlingen är intressanta ur ett samhällsperspektiv och sätter inte bara fingret på kvinnans underordnade roll vid denna tid. Det är även intressant ur ett historiskt perspektiv. Vid denna tid så fungerade detta mer eller mindre som dagens handelsavtal och säkrade kvinnans position, status och leverne. Vid makens frånfälle sattes dock allt detta ur spel och man fick lösa det bäst man kunde.
Överlag känns historien väldigt konsekvent och sammanhängande med en brutal framtoning. Både språket och många av scenerna präglas av grovt våld och sex. Dynamiken mellan karaktärerna har också något föredömligt. Interaktionen som bland annat Mary, George och James I har sinsemellan är verkligen resultatet av ett genomtänkt manusarbete.
Samhällets strukturer under luppen
Julianne Moore imponerar som den sluga Mary. Hennes ränksmideri och fallenhet för proxymakt får man tidigt prov på. Hennes karaktär, som precis som så många andra under denna tid, hade aldrig någon annan möjlighet till makt förutom att utöva den genom andra. Som i detta fall, genom hennes man, son – och kungen själv. Moore går verkligen genom rutan i sin rolltolkning.
Dock så vet man först inte helt vad hennes bevekelsegrunder är. Är hon maktgalen eller har hon en mera altruistisk avsikt? Något som kanske vittnar om det senaste är Marys stöttande inställning till Georges läggning. Eller är detta bara något som spelar henne i händerna?
Serien lyfter fram de utmaningar som homosexuella förr alltid mötte i en tid präglad av kristen ortodoxi. Mary & George aktualiserar det eftersläpande stigmat kring homosexualitet och visar på de mentala svårigheter det kan medföra. Det finns många studier som visar på att HBTQI+-personer oftare lider av en mental ohälsa jämfört med heterosexuella.
Detta väcker även frågor om samhällets strukturer och människans natur överlag. Mary och George visar på hur sex används som en maktstrategi, där de använde sex och intriger för att stiga i samhället. Detta visar på hur den mänskliga naturen är beskaffad och hur långt vissa är villiga att gå för makt, pengar och inflytande. Detta har sannerligen inte förändrats i grunden sen denna tid.
Så hur sammanfattar man det? Genom att kort och gott slå fast att "Mary & George" är en kanonserie. Läs om fler sevärda serier i vår lista över de bästa serierna 2024.